Med tre egna produktioner - Jag och min pessimist, En bisak och Mamma pappa barn - turnerade Teater Scratch år 2009. När NSD granskat vad kulturen gör med våra skattepengar har vi försökt räkna ut hur mycket ett genomsnittligt teaterbesök kostar i subvention. Av de teatrar vi tittat på är det de fria grupperna som gör den billigaste teatern.
- Fria grupper är oftast väldigt kostnadseffektivt, säger Dan Swärdh.
Han är dessutom stolt över att just Teater Scratch till ganska stor del är självförsörjande. Gruppen gör många spelningar för företag och organisationer med någonting man kallar konferensteater. Här trillar det in en hel del pengar till föreningen som sedan delvis omfördelas till de egna teaterprojekten.
- Jag är med och finansierar barnkultur, säger Dan Swärdh.
Härav den ovan nämnda stoltheten, att teatern själv kan bidra med pengar till det som han ser som mest angeläget av allt - teater till barn.
Men egentligen vill han inte jämföra sig med institutionsteatrarna.
- Vi finns till för att vi vill. Institutionerna finns för att någon annan har bestämt att de ska finnas.
Därmed anser han att det också är naturligt med en högre självförsörjningsgrad hos de fria grupperna.
Teater Scratch är annars en grupp som gärna turnerar på bakgårdarna - mindre ställen i inlandet, i bygdegårdar och på småorter.
- En gång när vi spelade i Åmsele kom det 100 personer. Inte så märkvärdigt kanske många tycker, men då ska man veta att där utgör det 15-20 procent av befolkningen.