Isen väckte kreativiteten

- Den starkaste känslan var att om detta islandskapet går förlorat - vilket det i princip redan har gjort eftersom vattnet har varit öppet i två år efter att jag var där - är det en oerhörd förlust för oss alla. Isarna är den enda plats där man kan lämna världen och ändå vara kvar i den. Där befinner man sig utanför världen, säger Majgull Axelsson som reste med forskningsfartyget Oden tillsammas med tonsättaren Jonas Bohlin och filmskaparen Lars Siltberg 2005.
Nu står hon i högsta grad mitt i den, med romanen Is och vatten, vatten och is som kom ut tidigare i höst.
Romanen kretsar kring tvillingarna Inez och Elsie och deras barn, men börjar i en helt annan ända. "Fitta!", står det i läppstift på spegeln i fartygshytten där bokens kvinnliga deckarförfattare bor, och det luktar urin. Redan på första sidan utvecklar sig en rofylld resa med tid för skrivande till en skräckupplevelse - och det hela utspelar sig ombord på isbrytaren Oden.
- Jag leker med genrerna. Jag tycker om spänningslitteraturens metoder med cliffhangers, det är poängen med att berätta en historia, och här har jag drivit det ett steg längre.

När fartyget Oden rundade Kap Farvel dök de första isbergen upp, en högtidlig känsla, berättar Majgull Axelsson.
- Jag hade ett behov av ensamhet. Jag tror att känslan av kreativitet var gemensam för oss alla.
Hon höll sig i sin hytt, och började skriva om Björn, Elsies son som växer upp hos systern Inez. Berättelse om popstjärnans snabba uppgång och obarmhärtiga fall får sin kulmen valborgsmässoafton -68. Det är sotade ögon, vita stövlar och flickor som skriker, men också FNL, gröna parkasar och en omvärld som närmar sig.
Stommen i berättelsen är det övergivna barnet, ett ständig tema i Majgull Axelssons värld. På frågan varför skrattar hon och hänvisar, på skoj eller allvar, till sin psykoanalytiker.
- Jag är inget övergivet barn, men har nog haft starka känslor av att vara övergiven. Det är ett tillstånd som väcker en lust att beskydda och undersöka hos mig. Därför skrev jag om gatubarn och sexhandeln i början av mitt författarskap.
Dubbelheten är en annan återkommande fråga.
I förra romanen var det två kvinnor som var samma person, nu är det ett tvillingpar. Det Majgull Axelsson fångar i sina romaner är en universell känsla; man behöver inte vara lämnad för att känna sig övergiven.
Likaså kan dubbelheten vara en existentiell känsla, svårigheten att få ihop våra olika identiteter.
- Jag är oerhört intresserad av trosfrågor, men är oförmögen att tro på en personlig gud. Det är också en känsla av att vara övergiven, att inte hitta fram till känslan av att vara älskad av världens skapare.

Romanens Elsie blir först med barn, en skandal för en tonårsflicka på 50-talet, och går sedan till sjöss, minst lika skandalöst. Kvar hemma tar tvillingsystern Inez hand om pojken och älskar honom mer än sin egen dotter. Många mil ifrån varandra vävs systrarnas liv ihop, och en kärlekslöshet de själva upplevt påverkar också nästa generation.
- Den sortens oerhörda konsekvenser hade det att bli med barn i början av 50-talet. Det är som att jag hela tiden vill berätta den historien, framför allt för yngre kvinnor. Det är så oerhört viktigt med p-piller och fri abort, rätten att bestämma över sin egen kropp. Utan den rätten har man snart inget att säga till om över sitt eget liv.

Isen väckte kreativiteten

Majgull Axelsson har alltid drömt om isen, tyst och mäktig. Verkligheten var något helt annat, isen allt annat än tyst. Men känslan var precis så stark som hon fantiserat om och resan till Arktis blev en roman för Axelsson som besöker Luleå och den litterära scenen Kontext i dag.