Med novellen Kontaktannons 2000-tal och handlösa funderingar nominerades Isa Chen till Lilla Augustpriset under hösten som gick. Det blev inget pris, tyvärr, men en hel del uppmärksamhet i media. Och novellen blev ett rappt manus för Lule Stassteater som handlar om ensamhet och om serverhallar som monument över lycka och olycka.
- Jag fick jobba mycket med novellen för att göra om den till ett manus. Men det var häftigt att få göra det. Det var en djupdykning i novellen, säger Isa Chen.
Skrivandet har hon alltid burit med sig, så länge hon kan minnas. Som en naturlig del av tillvaron. Men några krönikor har hon aldrig publicerat tidigare.
- Nej, men när jag skriver för mig själv skriver jag i krönikeform. Och för NSD kommer jag att skriva allt möjligt och jobba mycket med språket. I tidningar är språket väldigt mycket ett medel för att berätta effektivt. Men jag vill leka med det, säger Chen.
I en tidigare intervju förhöll hon sig lite kallsinnig till bloggarna. För att det lätt blir en press att man ska leverera något hela tiden.
- Det är stor skillnad mellan att skriva en krönika och en blogg. Man måste ju hela tiden uppdatera en blogg. Och det kan ju vara bra med lite press ändå. Jag måste ju ta chansen när jag får den.
- Dessutom är bloggarna ofta lättsmälta. Det är inte arenan för mig. Jag vill skriva något som lämnar ett avtryck och som folk får förhålla sig till.