Bildkonstnären Satu Kalliokuusi bor i Helsingfors men besöker ofta finska Tornedalen, där hon också arrangerar konstfestivalen Art Äkäslompolo. Där träffade hon Birgitta Linhart från Luleå, som är skulptör och har en stuga i svenska Tornedalen. Båda fascineras och inspireras av landskapet på båda sidor om Torneälven, och i den tornedalska naturen hittar de sitt uttryck.
– När jag såg hur Birgitta arbetar insåg jag att vi, trots våra olika uttryckssätt, har mycket gemensamt i våra uttryck, säger Satu Kalliokuusi.
Birgitta Linhart håller med:
– Vi har samma symbolspråk. Området ger symbolspråket, berättar Birgitta Linhart och visar på ett hjärta som hon har gjort av rötter som hon hämtat från Äkäslompolo.
– Jag blir harmonisk av symbolspråket mellan människor i Tornedalen, det uppskattar jag mycket. Det behövs inte så många ord. Vi har ett gemensamt språk som inte är så uttalat.
Satu Kalliokuusi har inför utställningen studerat folktro och lyssnat till tornedalingars berättelser om naturens andar, och ”Naturens andar” är också samlingsnamnet för hennes målningar i utställningen.
Genom åren har hon använt sig av många olika tekniker, men arbetar allt mer med naturliga material som äggskal, granbarr, olika sorters naturligt bläck och färger från växter. Målningarna i utställningen är gjorda av bläck, rödvin och kaffe:
– Jag har blandat bläck och rödvin, låtit det torka, och lagt på kaffe. Jag arbetar i många lager, och varje lager måste torka ordentligt innan jag kan fortsätta. Ibland använder jag strykjärn för att färgen ska bli mer hållbar, berättar hon.
Att den tornedalska naturen gjort ett djupt intryck på henne avspeglas även i hennes konst.
– Jag har fått höra att allt som jag målat efter mitt första besök i Äkäslompolo ser ut som att de kommer därifrån. ”Satu målar landskap från Lappland”, säger de, något som jag inte har tänkt på. Jag brukar svara att jag har målat dem i Helsingfors, säger hon och ler.
Fotnot: Utställningen ”Torne-dalen” visas även under Natt-festivalen i Korpilombolo den 1–13 december.