Litteraturen och biblioteken har en svår tid. Många bibliotek noterar minskad utlåning och av den anledningen skulle vi kunna säga: Biblioteken har gjort sitt – nu läser folk på andra sätt.
Men med tanke på konkurrensen från andra medier har biblioteken fortfarande en stark ställning. En vikande kurva behöver därmed inte leda till panik.
Tydligen tänker de ansvariga inom landstinget annorlunda. Sjukhusbibliotekarier sägs upp och biblioteken ska ersättas av ”obemannade oaser för kontemplation, kulturbud och tidsskrifter.”
Smaka på de lull-lull-orden och ni förstår vartåt det barkar. Det förpliktigande ersätts av något intet förpliktigande och i övrigt hänvisas vi till att marknaden i form av datorer och plattor löser det hela.
Ett bibliotek är så mycket mer än en erbjuden yta. Det är en plats som visar oss vad vi inte trodde fanns och därmed motsatsen till väntrummens förutsägbara urval av läsning.
Enligt de riktlinjer som landstinget är ansvarigt för, Norrbottens Kulturplan 2014–2016, ska litteraturen vara ett av de prioriterade områdena. Det som står om litteratur i kulturplanen har utgångspunkten i nationella mål, till exempel denna skrivning som antagits av riksdagen:
”Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet.”
Skrivningen borde sålunda även gälla människor som är inlagda på sjukhus.
Med språk kommer läsning och skrivande. Det som gör oss till medborgare med förmåga att uttrycka oss och att delta i det offentliga samtalet. Eller det viktiga: Att människor kan nyttja besvärsrätten när det gäller myndigheters beslut.
Jag förstår att landstinget behöver spara och detta var kanske den enklaste miljonen att dra in. För inte har vi hört protester från kulturarbetare, andra bibliotek, Norrbottens länsbibliotek eller från Resurscentrum för litteratur.
Ja, först la de ner sjukhusbiblioteken, och jag protesterade inte, för jag var inte sjukhusbibliotekarie.
Sedan la de ner filialer och huvudbibliotek, och jag protesterade inte, för jag har en läsplatta.
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Med det här beslutet har jag svårt att se hur landstinget kan säga att det prioriterar litteraturen. Möjligen har det upphöjt tvärtomspråket till konst där satsning betyder nedskärning och så vidare. Och skulle du som patient vilja läsa mer om tvärtomspråket eller någon bok om vad läsning kan göra för tillfrisknande och välmående, så finns inte de böckerna på sjukhuset. Inte heller någon sjukhusbibliotekarie att fråga.
Däremot väntrum klädda med lull-lull-politik.