Ingen originalpress precis...
UTSTÄLLNINGHappy birthday Andy WarholBruno Ehrs, Barbro Paulsson,Hans Gedda, Casimir D MessnerPiteå museumPågår t o m 31 augusti
Foto:
Och när man går upp för trappan i Piteå museum har utställarna exponerat Warhols skivomslag i två rum.
Eller rättare sagt; de har fotograferat av skivomslagen och satt fotografierna i ram så att man se Warhols utveckling från de första skivomslagen för skivbolaget Columbia 1949 till klassiker som Velvet Underground & Nico. Här finns även de sista omslagen, från 90-talet, som gavs ut efter Warhols död.
I rummet innanför finns fotografier på Warhol och från The Factory av fotograferna Bruno Ehrs, Barbro Paulsson och Hans Gedda. Rummet har dessutom gestaltats som en installation av konstnären Casimir D Messner med hjälp av fotografierna och diverse föremål. Bland annat har Messner tagit fasta på Warhols förtjusning i uppstoppade djur och tagit in uppstoppade lodjur och rådjur. Men han har också ställt in renhorn och en samisk vandringsstav som "lappländska parafraser på föremål i fotografernas bilder", som det står i utställningspapperen.
Det är någonstans här som jag slår bakut och får nog.
Vad har Warhols konstnärskap, som berör masskonsumtionen och kändiskulten, med samisk slöjd och hantverk att göra?
Inget, så vitt jag kan se. Och därför blir greppet ett rätt skitnödigt sätt att försöka ge utställningen någon slags lokal förankring genom dessa "lappländska parafraser". Och lika krystad känns jämförelsen mellan Manhattan och Piteå som kan ses på två flygfoton.
De övriga fotografierna är det är dock inget fel på. Här finns ett antal fina porträtt på Warhol och intressanta interiörbilder och det är som sagt intressant att följa Warhols utveckling via skivomslagen.
Men varför bara visa avfotograferade skivomslag? Hade det inte varit bättre att låna de riktiga omslagen?
Skivomslaget är en massutgåva som sådant, men att visa fotografi av omslagen blir ändå lite märkligt. Det blir ju så att säga en avbild av kopian som visas upp och någon kontext av postmodernistiskt ifrågasättande av originalet signalerar inte utställningen. Och att se avfotograferade skivomslag känns ju lite fattigt med tanke på att jag en timme efter besöket på museet kunde köpa Velvet Underground & Nico på OK-macken tillsammans med lunchbaguetten.
Det är ju ingen originalpress från 1967 precis, men jag fick i alla fall musiken...
Så jobbar vi med nyheter