Ingen konst(ig)musik
Umeåbon Emma-Lina Ericson skapar musik och konst - i en och samma process. Under hennes framträdande i Luleå imorgon kommer hon dock att fokusera på musiken. - Ja, det blir bara "vanliga" låtar, säger hon.
Foto:
- Jag gillar att röra mig fritt mellan musik- och konstscenen. Egentligen finns det inte varken eller för mig. Inte konst e l l e r musik, om du förstår. Men om man plockar ut låtarna från sin konstkontext blir det såklart vanliga låtar, säger hon.
Utelämnar konsten
Och det är på det sättet vi kommer få höra Emma-Lina Ericson framföra sin musik ikväll på Blandbandfestivalen - hon kommer att utelämna konsten och fokusera på musiken. Men egentligen skulle det ha varit mer av en audiovisuell upplevelse, så som hennes konserter sett ut tidigare.
- Jag har använt mig av närgångna stillbilder med naturmotiv som projiceras över hela scenen i ett snabbt visuellt beat. Bilderna föreställde växter och smådjur, sniglar förstorades till fem meter. Meningen var att jag som artist skulle bli en del av naturen, ett kryp.
Men så blir det alltså inte ikväll.Emma-Lina försäkrar att hon kommer ge intrycket av en människa på scenen. Dock inte avsiktligt.
- Först tänkte jag göra något liknande med fullskaliga låtar och stora projektioner. Men jag blev sjuk och låg i 40 graders feber i en och en halv vecka så jag hann inte förbereda mig.
Istället ska hon tona ned sitt framförande. Hennes röst, som i vanliga fall dominerar ljudbilden i de lågmälda låtarna, kommer nu att dominera ännu mer.
- Jag ska bara använda mig av en tramporgel och en elorgel, så det blir nästan helt akustiskt.
Öppnade ögonen för musiken
När Emma-Lina arbetar kreativt växer musik och konst fram samtidigt, som tvillingsyskon i total symbios. Det var arbetet med konstinstallationen Solopublic Rendezvous som för snart fyra år sedan fick henne att öppna ögonen för musiken. Hon byggde då ett helt ljustätt rum och skrev parallellt tre dystra electronicalåtar som skulle gå på repeat inne i rummet. När installationen var färdig stod hon mitt i det kompakta mörkret och sjöng stämmor till inspelningen - till många besökares förskräckelse.
- Låttexterna refererade till situationen, att det var helt mörkt och att man var tvungen att orientera sig på andra sätt än med hjälp av ögonen. Besökaren skulle också förhålla sig till min fysiska närvaro. Det var nog lite otäckt...
Ren electronica
Emma-Linas inspelade låtar är förhållandevis normala. De låter i alla fall inte som någon konstmusik man har hört tidigare utan är i princip ren electronica. Men Emma-Lina har även gjort "konstigare" musik. Som då hon fick människor från olika länder att spela in vaggvisor på sina respektive hemspråk, för att sedan låta andra som inte kan språket lyssna på sången i hörlurar samtidigt som de försöker sjunga med. Resultatet blev "mest ett mummel", säger Emma-Lina.
Blir det någon vaggvisa imorgon?
- Haha, nej. Det blir bara "vanliga" låtar, lovar hon.
Så jobbar vi med nyheter