Gunhild Carlings jazzvarieté anno år 2015 bjuder på en fartfylld show som är farligt nära pastischens gräns ibland. Men turligt nog korsas den linjen aldrig. Trumpet, sång, trombon, steppdans, säckpipa, piano och blockflöjt.
Gunhild Carling vore idelamusikern att ta med sig till en öde ö. Ge henne ett par kokosnötter och vi har en symfoniorkester. Typ. Och hennes två bröder Max och Ulf är lika spelskickliga de. Likaså resten av bandet där syskonens föräldrar är stabila inslag. All musik är komponerad speciellt för denna varieté. Mestadels av Gunhild och pappa Hans.
Den förvandlar Lärkans aula till en rökig jazzklubb på 1930-talet i Harlem, New York. Även dansarna i Harlem hotshots bidrar till den tidstypiska stämningen.
Alla är oklanderligt tidsenligt klädda men ändå känns showen tidlöst modern. Det är inte som att vara på ett museum. Den enda anmärkningen skulle i så fall vara att föreställningen ibland blir lite väl enformig. Men då lättar Max och Ulfs akrobatik och trolleri upp.
Nej, för den som vill ha en lugn stund är detta inget att rekommendera. Avkopplande men absolut inte avslappnande. Pulshöjande på ett positivt sätt.
När Homer Simpsson börjar i Clownskola hos clownen Krusty är sonen Bart först kritisk men konstaterar när han får se slutresultatet: Om det måste finnas en förvanskad version av Krusty så skall det vara du.
Samma sak här. Om någon skall imitera 1930-talets jazz, låt det vara gracila Gunhild Carling och hennes magiska medspelare. Ingen gör det bättre.
Av pressläggningsskäl kunde bara 20 av kvällens 28 nummer höras i sin helhet.