Ryssen kommer inte att ta Sverige denna vecka. Knappast veckan efter heller. Ryssland har tagit semester.
Ryssland i maj är fred och harmoni och en massa dagar att fira; första maj, mest för gamla bolsjeviker, nionde maj, segerdagen som minns av alla ryssar. Giktbrutna, reumatiserade gamla kvinnor och karlar stultar ut i kvarteret eller byn i kavajer med medaljer ned till livremmen.
Unga killar far omkring på Moskvas gator med brunsvarta smala remsor fladdrande på sina bilar, en symbol för segern över nazisterna.
De har inte själva gjort lumpen och bilarna deras är som regel tyska, Volkswagen eller pigga Mercedes med kompressorladdade sexor, men symboliken är tydlig: Vi vann kriget. Vi ryssar vinner alla krig!
Utom vissa krig. Som Afghanistan eller Tjetjenien. Men dessa krig bedrevs mot terrorister.
Vi ryssar var först med att ta itu med terrorister, muslimska terrorister. Sluga, ohederliga, lömska terrorister. Hur kunde vi vinna mot dem?
Nu har tjetjenerna slagit till mot USA. Bra. Det kan amerikanerna gott ha.
Min egen insats i kampen för fredlig samexistens mellan nationerna Ryssland och Sverige består i att jag varje valborgsmässoafton laddar upp en majbrasa ute på landet tre mil från Röda torget.
Jag minns första majbrasan i Moskva. Kommunismen hade precis ramlat ihop, i butikerna fanns inget att handla utom makaroner och saltgurka. Inga sopor fanns att tutta eld på.
Jag hittade granris, ruttnande plankor och gulnade gamla Pravda. Allt brann med litet tillsats av 86-oktanig rysk bensin.
Numera lider jag ingen brist på material till brasan. Gamla soffor, stolar, kartonger som varit omslag till plasma-TV, ipoder, mobiltelefoner, dataspel till ungarna.
Ryssland har allt. Det går framåt! I vissa fall bakåt.
Nyss dog min granne, Antonina Jakovlevna, knappt 90, girig, skvallrig men vänlig. Hon led av svenskskräck sedan hon som liten flicka läst i skolan om slaget vid Poltava, men var ytterst intresserad av mitt bestyr med majbrasan.
- Hoppas ni inte bränner ner hela byn, sa hon alltid.
Unge Aljosja är fyllechaffis till sin far, bizniz-mannen med halvny Nissan stadsjeep. En farbror var general i sovjetarm’en, slogs med Zjukov fram till Berlin.
Aljosja assisterar mig vid majbrasan. Vill praktisera sin engelska. Vill veta allt om Sverige, statsskick, parlamentets roll, statsministerns. Kungens.
- Ingen i Sverige bryr sig om kungen, säger jag. Man bryr sig bara om hans döttrar.
Den lugne och sansade Aljosja blir aningen paff när jag berättar att Sverige befinner sig i larmtillstånd efter fingerade ryska flyganfall mot Gotland.
- Ah, dumheter. Dumheter av oss att leka krig. Dumheter av er att vara rädda för oss!