Indoor Happiness styrka ligger i det dokumentära

KONSTIndoor HappinessSabina JacobssonKulturens hus, LuleåPågår t o m 7 juni

Foto:

Kultur och Nöje2009-05-02 06:00
Vad gör vi människor inte för att roa oss? Vi åker till kanarieöarna, shoppar, idrottar och leker livet igenom -  allt utifrån de förutsättningar och villkor vi som individer har. I väst bygger vi till och med artificella nöjesparker för vår förströelse. Men få ställen på jorden har så storslagna nöjesplaner som Dubai. Här planeras ett jättelikt nöjesfält och man har redan en slalombacke, Ski Dubai, inne i världens största shoppingcenter. Men man planerar en större backe inne i en kupol under namnet Snow Dome. Det är också detta märkliga fenomen i Dubais öken som konstnären Sabina Jacobsson tagit sig an via video, fotografi och installation i utställningen Indoor Happiness där hon undersöker hur vi skapar världar efter våra drömmar och behov.
Fotografierna ter sig närmast surrealistiska. I en av bilderna ser man en man i arabiska kläder sitta och fika vid ett fönster som har utsikt över inomhusslalombacken. Det är en overklig känsla som inträder i bilderna av den artificiella miljön, som är så långt från fjällens vidder man kan komma och ändå inbegripa snö.

I några videos kan man också ta del av svartvita, stiliserade filmklipp från Dubai, en film från slalombacken Ski Dubai, en intervju med Mr. Amir som verkar vara projektledare för Snow Dome och ett samtal med Ms Anna Malik som är landets första kvinnliga skidinstruktör. Intervjuerna har en tydlig journalistisk karaktär och formmässigt förbryllar utställningen en del. Å ena sidan är det ett närmast dokumentärt arbete som Jacobsson gjort i sin undersökning av nöjesprojekten i Dubia - å andra sidan vill hon ge sig i kast med någon slags konstnärlig gestaltning av det hela.
Och tyvärr är det där utställningen brister. De utplacerade plastgranarna och installationen med leksaksklossar som bildar en stad på ett bord går inte riktigt ihop med det i övrigt dokumentära anslaget. Det blir ett konstalibi, men jag undrar om hon inte skulle ha löpt den dokumentära linan fullt ut i utställningsrummet och låtit intervjuerna, ideskisserna från arkitekterna och fotografierna tala för sig själva. Det är där utställningen har sin styrka och Dubai-projektets absurditet och fantasteri blir tydligt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!