Imponerande bok om sydsamisk kultur
BOKSydsamer - från Bottenhavet till AtlantenChrister Westerdahl Båtdokgruppen
Verket gavs ut 1986, men ges nu ut i en mycket fyllig, informationsrik och bildrik volym. Författaren, Christer Westerdahl, har sedan slutet av 70-talet ägnat ett mycket gediget forskarnit åt att dokumentera området av Lappland/Västerbotten som ligger ovan odlingsgränsen, Åsele lappmark. Sen första versionen av denna bok kom ut har nya arkeologiska forskningsrön tillkommit, som visar på utbredningen av sydsamiska visten. Detta, tillsammans med bland annat en tjeckisk forskares bok om samerna i Susendalen i Norge, gav det faktatillskott som Westerdahl menar skapar en större helhet runt sydsamisk kulturhistoria i det aktuella området, och som gjorde att behovet av en ny bok om sydsamer kändes nödvändig.
Westerdahl kombinerar i sin framställning en berättarskicklighet med både kritiskt forskartänkande och en förmåga att se helheter och dra välgrundade slutsatser.
Att läsa Sydsamer -från Bottenhavet till Atlanten, känns nästan som att lyssna på ett intressant föredrag, med en god talare och bra bilder därtill. Westerdahl litar på sina egna forskarerfarenheter, inte minst de som kan sägas vara av mjukare slag, som t ex upplevelsen av att få lyssna på en same som låter honom ta del av den muntliga berättartraditionen. Beviset på de historiska trådarna till forntiden finns där, i och med den muntliga kunskapsöverföringen, och detta spiller i sin tur över till hårdvarukunskapen som till exempel arkeologin representerar. Westerdahl sysslar alltså både med det levande nuet och det förgångna, och visar prov på stort, närmast outtröttligt engagemang.
Boken handlar både om fjällsamer och skogssamer i området, och lyfter fram skogssamernas kultur på ett sätt som är ämnat att visa att de inte är någon underordnad kategori till fjällsamerna, bara därför att de är mindre dokumenterade. Skogssamernas levnadssätt representerar det uråldriga sättet att överleva, verka och bo i nordlig natur. Där kanske Westerdahl kunnat påpeka att begreppet skogssamer ju i sig är en historicism, det vill säga att begreppet är myntat i våra dagar, och fungerar inte bakåt i tiden, så att säga. Nu fungerar jämförelserna skogssamer/fjällsamer i boken i den mån de handlar om den tid när båda grupperna utkristalliserat sig, men användningen av de båda begreppen, som de görs i boken, bygger också upp en föreställning om att grupperingarna alltid funnits i den form som de haft under de senaste par hundra åren.
I övrigt är Westerdahl noga med att påpeka att man inte ska låta invanda, nutida begrepp styra den synen på samernas kulturhistoria. Gränser, till exempel, har ju inte påverkat samernas näring och leverne, förrän i riktigt modern tid. Det är också viktigt att komma ihåg, vilket Westerdahl påminner oss om, att samerna lämnat sina egna typer av fornlämningar efter sig, ett resultat av renskötselns villkor med stor rörlighet och säsongsbundenhet i näringen.
Boken avslutas med en intressant pendang i form av Bernt Ove Viklunds uppsats om kulturminnen i sydsamiskt område, undersökningar som han själv deltagit i. Även här finns ett fint bildmaterial, bland annat av en sejte i Nätra, och spår av barktäkt från Fredrika.
Så jobbar vi med nyheter