Piteå konstförening och Piteå sameförening för samman två olika konstnärer i Kalejdo konsthallen i Piteå. De är så väldigt olika men det blir ett lyckligt möte.
Roland Pantze är bosatt i Arjeplog och han målar vildmarken och dess liv i oljefärg. Det är exakta avbildningar, nästan fotografiska i sin detaljrikedom. Där finns lodjuren, vargarna och naturligtvis renarna, ackompanjerat av landskapet och det himmelska ljuset. Ibland gnistrande klar vinterdag, ibland norrskenssprakande natt.
Pantzes förmåga till exakta avbildningar imponerar, men lämnar samtidigt inte så mycket över till betraktaren att spinna vidare på i den egna fantasin.
Där finns ett undantag, Skuggor i natten, där en flock renar liksom springer undan norrskenet. Där är inte allt så exakt avbildat och det bjuds på en rörelse som skapar spänning. Den bilden står inte så stilla.
Anders Sunna är nu en etablerad konstnär med ett helt annat bildspråk. Han är en protestmålare som upplevt sin familjs långa strid om renskötselrätten och låter striden och dess huvudpersoner ta plats i motiven.
Hans bilder rymmer så mycket och de kräver att de betraktas både nära och på avstånd. Där finns de återkommande detaljerna: den bruna uniformen med röda armbindeln försedd med Norrbottens länsvapen, och så landshövdingens residens.
Den brunrockade mannen med länsvapnet är landshövdingen och i "You are the quarry" stoppar han in en ren i sin vargliknande käft. Mannen i den bruna rocken och med länsvapnet på den röda armbindeln är alltid ansiktslös, den ansiktslösa makten.
I verket På svarta listan framträder Anders Sunna själv, men dold bakom något som liknar en rånarluva och med lasson över axeln. Intill finns hans pass, också med dolt ansikte. Också här påminns vi om makten. Han har tecknat residenset och över det en bensindunk, en låga och så en pil mot landshövdingens hus.
I ett annat verk, Sapmi air force, har han bestyckat en fjällripa med ett bombbälte, en flygande självmordsbombare, en kamikatze med egna vingar.
Det är ett rättframt och stundtals nästan brutalt av Anders Sunna. Han fyller konsten med sin ilska och vi förstår att han och hans föräldrar utsatts för något som de inte kan komma över. Samtidigt visar det också konstens förmåga att bära fram denna protest om man uttrycker sig tillräckligt högt. Därför kommer knappast Sunnas konst att få någon plats i landshövdingens residens.
Det högröstade har sin motsats i Roland Pantzes oproblematiska återgivning av Sapmi, samernas land. I hans bilder är allt vackert, här finns inga skurkar. Det blir en nödvändig och välgörande kontrast.
Och på tal om kontraster är det också påpassligt att bjuda in musikelever från Framnäs folkhögskola som bjuder på klassisk musik till konsten. Det höjer upplevelsen i denna konsthall.