Idyll med mörka stråk
POESIMörtlunds MonaMona MörtlundBlack Island Books
I Mona Mörtlunds andra diktsamling, Mörtlunds Mona, doftar landskapet 60-tal och barndom. Och Tornedalen.
Med en ganska rättfram diktning, ofta med prosan som bas, tar små ögonblick ur diktjagets barndom form för läsaren, som möter en mor vid symaskinen, en strängt laestadiansk farmor, en syster som vill vara stenhård och lärare och missionärer som diktjaget ser upp till.
Mörtlund skiftar mellan att skriva ur barnets omedelbara perspektiv, och hågkomstens, i ett nu och i ett då. Ömsom hågkommande, ömsom iakttagande.
Det är ett 60-tal där en utflykt till Pajala är en stor händelse, och en resa till Kiruna ännu större, högerpartister onda och socialister goda.
Det är en ömsint och varsam skildring av en barndom.
Men här och var skymtar ett hotfullt du fram och ett trippande på tå, som om livsskaren hotar att brista. Andra gånger anas en längtan efter orienteringsriktning i skuggorna och en kluvenhet inför det finska arvet.
Men trots de mörka stråken är det en övervägande ljus barndomsskildring, där moster Erikas kubbar smälter i munnen och Ivars affär har allt som behövs.
Det kan under stundom te sig idylliskt, ibland med närmast banala iakttagelser, men det blir till en läsvärd tidsskildring genom "barnets" försåtligt "naiva" perspektiv som blottlägger komplikationerna i tillvaron.
Så jobbar vi med nyheter