Från att aldrig ha stått på en scen till att sluta som topp fem i semifinal i Idol 2024. Leo Tekiel har minst sagt gjort en resa under höstens äventyr och blivit "Idol-Leo" med hela svenska folket.
Nu har det gått en vecka sedan finalen och Leo har mellanlandat i barndomshemmet i Luleå.
Men det står inte bara vila på schemat under hemmavistelsen. I torsdags uppträdde han i domkyrkan på Luciakröningen, 19 december i Strand-gallerian med Idol-kompisarna och 21 december gör han debut på klubbscenen på Holy cow.
– Det är lite spännande, jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, säger han om klubbspelningen.
– Jag är inte lika nervös som jag var innan Idol, jag vet att jag inte kommer svimma på scen i alla fall. Men sen känns det lite mer pressat på något sätt. Nu förväntas jag vara ganska bra och får betalt för det jag gör.
Förutom en höst med fullspäckade veckor med repetitioner, intervjuer och tv-inspelningar, har även en hel del fest hunnits med. Bland annat en kändisspäckad efterfest på Stureplansklubben Spy bar.
– Sverige hade haft match mot Slovakien, så hela svenska landslaget var där. Jag är ganska fotbollsintresserad, så när Viktor Gyökeres gick förbi mig blev helt starstrucked. Han var på vip-området med två vakter, jag vågade inte gå fram till honom, berättar han och skrattar.
Efter jul- och nyårsfirande hemma i Luleå går flyttlasset till Stockholm där Leo hoppas komma igång med sin nya artistkarriär.
– Alla idoler väntar på att få svar från Universal Music om de vill fortsätta jobba med en. Då får man ett skivkontrakt och kan få släppa en ep eller ett album. Det blir första grejen att vänta på.
– Om inte det går vägen gäller det att ligga på och visa att man vill.
Är du bra på att ligga på?
– Nej, jag är riktigt dålig på det (skratt).
Peg Parnevik och Katia Mosally från Idol-juryn, har båda kommit med arbetsförslag, men utan att något är klart, berättar han.
– Det kan vara tomma ord, jag tar det inte för givet.
Hur skulle du sammanfatta Idol-hösten?
– Jag har typ inte orkat tänka tillbaka än, det har varit ett tåg som aldrig slutar gå, säger han och skrattar.
– Det har varit väldigt utmanande, lärorikt och kul.
Finns det någon stund som fastnat lite extra?
– Första veckan när jag körde Creep, då visste jag inte ens om jag kunde sjunga. Dagen efter kom det väldigt mycket känslor och jag kände mig väldigt stolt över mig själv. Det är ett starkt minne och är nog det känsligaste som hände under hela resan.
Kan man säga att det blev en vändning för självförtroendet?
– Ja, det tror jag absolut. Hade det gått dåligt hade jag inte vågat ta ut svängarna som jag har gjort. Jag fick ett mentalt lyft som gjorde att jag började lita på min artistiska- och musikaliska förmåga. Sen har det hänt saker som inte är så konkret, säger han och ger ett exempel:
– Jag har alltid tyckt att det är jobbigt att prata inför folk, men det tycker jag inte alls längre.