Ibland vilar godheten på en lös grund
BOKGoogle-kodenAndreas EkströmWeyler
En väns mamma, vid tidpunkten 72 år, hade just lärt sig surfa på nätet.
"Vet du", sa hon entusiastiskt, "det går att hitta all information på Internet!"
"Jaha, hur gör du då?", frågade min vän.
"Det är bara att skriva in i Google!"
Det var så hon uppfattade Internet. Som i princip synonymt med sökmotorn Google.
Det komiska, och skrämmande, är att det i vissa avseenden är sant.
I Sverige används Google för nittio procent av nätsökningarna.
Hur har företaget lyckats bli så dominerande? Och hur påverkar det vilken typ av information vi erbjuds och i slutändan våra liv?
Det är två av de många frågor journalisten Andreas Ekström söker svar på i reportageboken "Googlekoden". För övrigt den första om företaget på svenska.
En sak är klar: Med några få undantag har Google än så länge undgått allvarlig kritisk granskning. Enstaka böcker, blogginlägg och protester är en uppgiven suck jämfört med den lovsjungande medvind Google fortfarande färdas på.
Men Andreas Ekström är inte ute efter att svartmåla. Han vill ge en pedagogiskt och medryckande skildring av ett nutidsfenomen. Och lyckas, även om det ibland går lite väl snabbt.
En betydande del av Googlekoden utspelar sig på företagets område Mountain View strax söder om San Franscisco. I Mountain View är maten gratis och alla programutvecklare får lägga tjugo procent av arbetstiden på valfritt eget projekt. Överallt påminns man om myten kring det mysiga Google och dess grundare Larry Page och Sergey Brin. Det är glatt, kreativt och grabbigt. Det verkar vara ett underbart ställe. För manliga dataingenjörer.
Genom sina möten med Googles företrädare, och kritiker, söker sig Ekström metodiskt framåt. Som läsare följer man honom gärna i hälsenorna och plockar viktiga ord på vägen.
Ett av dem är, naturligtvis, information. Googles hela affärsidé är information. Att sammanställa och tillgängliggöra all världens data. (Och därmed sälja enorma mängder annonser.)
Företaget har redan scannat in drygt tio miljoner böcker i projektet Google Books. Och med hjälp av sin enorma mängd sökstatistik kan företaget förutspå både trender och sjukdomsepidemier bättre än myndigheter(!)
Som intresserad av makt- och systemfrågor ryggar jag instinktivt vid yttranden som att Google ska vara "en tredje hjärnhalva" (vd:n Eric Schmidt i tidskriften Wired).
Inte heller gillar jag tanken på sökmotorns självförstärkande natur. Alla som vill lyckas på nätet måste spela enligt Googles regler. Om sökmotorn inte hittar dig finns du inte. Tillsammans skapar vi, skriver Ekström i en snygg formulering, "ett redskap som sedan formger oss".
Men berättelsen om Google är mer komplicerad än så. Det går inte att pressa in Google i lådan märkt "Det onda multinationella företaget". Googles motto "Don´t be evil" är ingen tom PR-fras. Hos grundarna Larry Page och Sergey Brin finns en genuin vilja att göra gott. En procent av intäkterna går till välgörenhet. Fokus ligger aldrig bara på profit.
Problemet är bara, menar Ekström, att Google är "teknokratiskt".
Företagsfilosofin är att teknik i sig är gott. Det är sällan en klok inställning. Även om Google för tillfället (trots att man tills nyligen censurerade sökmotorn i Kina) möjligen är ett "gott" företag, hur länge varar det? Har vi släppt lös en potentiell Big Brother? Vad händer om Google, och därmed all information, säljs till högstbjudande riskkapitalist med storhetsvansinne?
Ibland vilar godhet på lös grund.
Så jobbar vi med nyheter