I väntan på "Gå då!"
Kulturen kan bemöta de bonusbesatta med ett tydligt budskap. Hans Olov Ohlson ser "I väntan på Godot" i ett nytt ljus.
I TV4s Nyhetsmorgon kollar regissören Thommy Berggren så att kameran går. Därefter tar han till orda om kulturen som en moteld mot den svinstia, den grisfest, som har pågått de senaste tio åren i näringslivet. Med stilla förakt talar han om "tanten på Enskilda banken" och hennes likasinnade, de vars girighet har fått en grisknorr att växa ut i, och på, alla rövarna.
Kulturen borde, menar han, mycket mer kritisera och försöka komma åt den samhällsanda som finansfolket har skapat genom att roffa åt och sko sig.
Berggren arbetar just nu på Stockholms Stadsteater med Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus i Samuel Beckets berömda debutpjäs I väntan på Godot.
Det är när den kommer på tal som aha-upplevelsen uppstår. Den hörs!
Kanske är det just det som mänskligheten har väntat på, tillfället att bemöta de bonusbesatta med ett tydligt budskap.
Hävdar styrelseledamöter och andra styrande att sanslösa ersättningar och bidrag maskerade som bonusar behövs för att de ska stanna och göra jobbet - då måste någon säga ifrån.
Saknar de näriga företagsledarna det omdömet, och förmår inte ens arbetarkollektivets främsta företrädare att agera anständigt, då får folket göra det.
I titeln på Beckets tragikomiska pjäs ryms budskapet:
Godot, yxskaft! Gå då!
Mänskligheten, i pjäsen representerad av luffarna Vladimir och Estragon, har fått nog, i väntan på "Gå då!".
Så jobbar vi med nyheter