Egentligen hade jag tänkt skriva en krönika om hur kvinnor lever på ”puson”, (Överkalixmål), som en liten motvikt till feministernas bild av ”starka kvinnor”. Man kan komma från olika läger i samhället men ändå använda det försörjnings- eller karriärmedlet. Konst, film, kultur, författande, inte undantaget. Det är inte Hollywoodfruarna som myntat begreppet. Men kom på andra tankar när jag grävde i potatislandet.
När jag grävde upp kanterna på potatislandet, och fick upp kvickrot, revsmörblomma och vad jag hoppas inte var kirskål, så kom jag att tänka på en berättelse från Andra Djungelboken av Rudyard Kipling. Om du inte läst den, så känner du ändå säkerligen till Disney´s populärversion av pojken som togs om hand av vargar.
I Andra Djungelboken är Mowgli i princip en huvudkaraktär, men stoffet verkar även komma från indiska sägner och myter, som inte lika lätt låter sig adapteras för en västerländsk publik. I Letting in the Djungle, så drivs Mowgli ut från byn, anklagad för häxeri, och byborna är beredda att döda Mowglis adoptivföräldrar. Mowgli räddar dem, och förbereder sin hämnd. Låt djungeln komma in.
Precis det är vad som händer. Lianer och rankor slingrar sig om människornas hyddor och boningar, rötter och skott bryter upp husgrunder och mänskliga markeringar för civilisation. Alltsammans går mycket fort, och i Kiplings gestaltning så SER man hur naturen tar tillbaka det byborna försökt hålla tillbaka.Hämnden är fullbordad.
Millimeter för millimeter så kryper naturen tillbaka mot oss. I jorden, i luften, på marken, värre än något Stor-Britannien under andra världskriget. Medan vi sover, så nästlar sig naturen in på våra domäner. Och vi måste ut och rensa. Med spadar, gräsbränning, maskrosjärn, Round-Up, odla i pallkragar, sätta ut skalbaggar, döda ut skalbaggar, täcka med bark, harva.
Eller ge fan i alltihop. Och då tar det knappt en odlingssäsong i Zon V-VI, förrän gräsmattan inte går att skilja från det forna jordgubbslandet.
Den mänskliga naturen har en framträdande oppoturnistisk gen. Kan man leva på puson, så länge den nu varar, så gör man det. Många självbiografier skildrar också det. Så länge det finns under- och överordning, så finns det också möjlighet att utnyttja det systemet, även för den underordnade. För en utomstående kallas det för antropologi. För opportunisten kallas det för naturens lagar.