I Luleå fick vi en ny tideräkning för tio år sedan. Därefter använder vi nu årtal f. Kh. respektive e. Kh. Jovisst, det handlar om Kulturens hus. Luleå var inte så mycket att hänga i julgran innan den kåken kom till. De många åren f. Kh. bestod stan av ett järnverk och en islada. Jo, det fanns ett teatermagasin också där i Norra hamn.
Nu kan knappast någon Luleåbo tänka sig staden utan Kulturens hus och ännu obegripligare blev det att det tog 60 år att få till det. Så länge hade politikerna diskuterat att bygga ett Folkets hus eller ett konserthus, men det var en ny politisk ledning som till sista satte klacken i backen och utropade "Nu bygger vi!".
Dåvarande kommunalrådet Karl Petersen visade den politiska handlingskraften som fick Luleå kommun att komma till skott, men det var inte alldeles enkelt. I många år stod tomten på kvarteret Uttern tom och beskrevs av en tidigare kulturredaktör på denna tidning som "ett karieshål".
Och det var inte bara tomten Uttern, kulturen befann sig i ett karieshål, ett tomrum efter det progressiva 1970-talet. Norrbottensteatern hade fått vänta i 19 år innan hamnmagasinen i Norra hamn 1986 förvandlats till teaterhus. Gamla fina Folkets hus i Utterns grannkvarter Katten gick upp i rök 2003 i en anlagd brand. Det kulturella karieshålet växte.
Och så var det detta med ett konserthus, för länge hade det handlat om ett hus för musiken. Motståndet var hårdnackat. Staden behövde inget, skulle det spelas musik så gick det väl bra att göra det i en ishall. Så bygg i stället en ny, stor och fin ishall argumenterade idrottsfolket.
Det var nära att det gått så illa, att Luleå traskat vidare som en idrottsstad medan konkurrentstäder som Umeå insåg att det där med kultur är viktigt om en stad ska växa. Vid en okänd tidpunkt satte någon svärdet i den gordiska knuten. Vi bygger inte bara ett konserthus, vi bygger ett hus också för teater, för bibliotek och med restaurang och kafé. Vi bygger ett kulturhus.
Så blev det. År 2005 sattes spaden i jorden efter en arkitekttävling som lockade den nordiska arkitekteliten. Två år senare stod Kulturens hus färdigt. Det blev inget arkitektoniskt utropstecken, men det faluröda huset lockade studieresor från andra städer. Luleå med sitt nya Kulturens hus blev plötsligt ett föredöme.
Och sedan kunde det ha gått som en dans, att staden också hade fått Dansens hus mitt i stan, det andra danshuset i landet. Men då var det en annan politisk ledning i stadshuset. Karl den stores tid var förbi.
Denna helg firas Kulturens hus 10 år. Att staden till sist fick ett kulturhus är värt att fira så här år 10 e. Kh. Korka upp champagnen för all kultur som detta röda hus gett oss, men som var så nära att gå oss förbi.