Inför mänskliga katastrofer är jag en menlös figur med taniga armar som inte riktigt förmår röra sig. Jag minns när Balkankrisen var som värst och jag försökte formulera någonting vettigt om den, så blev jag mest svettig under armarna.
Maktlösheten är svårhanterlig. Jag skänker några hundralappar här, och lägger en tjuga i någons kopp, men blir inte det minsta mer människa för det. Inte inför mig själv i alla fall. Inget förändras i grunden. Sedan kommer förfallet. Jag blir filosof i ett brinnande hus. Sätter mig i en fåtölj och kan inte annat än tänka: Vad är eld?
Att förklara världskriser för barn brukar mana fram möjliga kärnfrågor. Som när vi satt och glodde ut över lugnets lugn över fjärden. Jägarnas skott hördes i bakgrunden, stövare med gps-halsband flåsade över tomten...och jag la fram följande, ett hypotetiskt resonemang.
Om hagelskotten var krigets...och det kom tre vandringsmän på vägen alldeles härutanför som stannade och bad om husrum på flykt undan klusterbomberna, visst skulle vi då säga: Javisst. Välkomna. Vi bäddar självklart rent åt er i gäststugan, här kan ni stanna i natt. Och på spisen en stor kittel havregrynsgröt som serveras med höstens äppelmos.
Dag två säger de: Vi har ingenstans att ta vägen.
Vi svarar: Självklart får ni stanna en natt till.
Dag tre samma sak.
Men sedan, efter en två veckor börjar läget bli annorlunda.
Ni kanske måste tänka på att lösa er situation på annat sätt, säger vi. För till helgen får vi gäster som ska sova över. Och dessutom ser det fördjävligt ut på dass, men det säger vi inte.
Så frågan som dröjer sig kvar är: Hur öppen är min famn egentligen?
Nu har vi ju i Sverige, med få undantag, förenklat det hela genom att låta institutionerna ta hand om medmänsklighetandet. Vi hänvisar till migrationsverket...som inte bara har att hantera tusentals flyktingar. De ska också försöka avgöra vilka ulvar i fårakläder som gömmer sig i skocken (så vi inte får ett al-Qaidaläger i Råneå). Eller om flyktingbarn är 17, när de ser ut som 26.
Sekundära frågor min käre Watson, säger vän av ordningen. Filosofen borde hålla käft och i stället hämta brandsläckaren.
Vyssan lull koka kittelen full...