Började inte allt med att Horace Engdahl skulle på tv-utflykt med Liv Strömquist. En bildningsresa, som det hette, där damen i fråga redan från början uttryckte oro för att denne kunnige person skulle briljera, föreläsa.
Hon befarade alltså mansplaining. Det skulle bli ”en övning i att härda ut”. Så sa hon faktiskt. Botemedlet mot förhatlig man. Att uthärda. Hon uttalade dessutom fem ”liksom” i just den andemeningen.
Jag ville hellre se Horace prata om ”det gudomliga” än att lyssna på alla dessa ”liksom”. Hur skulle förresten en persons kunskaper utgöra något som helst hot?
Fick för övrigt en varseblivning i sammanhanget. Frågade mig själv vad som varit meningen med vara journalist alla dessa år. Svaret givet: Otrolig glädje över att få möta alla dessa bildade personer. Människor med mer än en sanning, och som läst nåt annat än Kalle Anka. Skulle detta förminska mig? Det är ju precis tvärt om!
Tusen vet mindre men hundra vet mer. Det är en devis alla journalister bör förhålla sig till. Inte minst i snuttifieringens tidevarv. Nåt man bör beakta med viss ödmjukhet. Problemet är bara att den nya given är omvänd: Hundra vet mindre, men tusen vet mer. Ett upphöjande av okunskapen.
Mansplaining tänker jag hursomhelst fortsätta med. Inte minst tjatar jag på mina döttrar att de bör lära sig skillnaden mellan en tvåtaktsmotor och en fyrtaktsdito, hur man tänder en brasa, startar gräsklipparen, kör båten och hanterar en yxa. Detta för att de inte ska bli tvungna att anlita en man, vilken som helst, så snart jag dör. Därtill förtydligar jag gärna att varmluften som blåser på rutorna i bilen kommer inifrån bilen, inte från utsidan. Hårtorken har heller inte gått sönder, den har en kontakt av bimetall som förhindrar överhettning.
Sen förklarar jag villigt varför världen inte blir bättre av att man har dåligt samvete för ditt och datt. Dessutom är jag väldigt noga med att resonemang ska hålla samman logiskt. Den som ondgör sig över mansplaining gör nämligen samma sak, en girlsplaining. Och dessutom:
Hur förminskad ska mannen bli för att kvinnan ska vara nöjd? God mänsklig samlevnad bygger enligt mig på motsatsen: Att göra henne så stor och fylld av självförtroende som möjligt. Jag kan aldrig vinna nåt på att någon ska bli mindre. Konstig människosyn i såna fall.