Västerbottenspubliken har under åren vant sig vid att höra henne dra fräckisar och skämta på bondska om rätt triviala saker. Men när Skellefteås egen humordrottning dyker upp i Svartbystugan i Överkalix med den musikaliska monologen ”Lyckligare nu” är ett betydligt allvarligare ämne på tapeten. Tillsammans med Mattias Kågström på piano delar Monica Lindgren med sig av sin egen missbrukshistoria.
– Jag hade fast jobb på teater, två barn, man, hus, vänner – och jag söp nästan bort det, inleder hon.
Under den knappa timmen som föreställningen varar får publiken sedan höra om det nästan ofattbart tunga men långtifrån ovanliga. Om hur alkoholen successivt kopplar ett allt större grepp om vardagen: förnekandet, rattfyllorna, manipulationen, återfallen och behandlingarna – men också om hur livet till slut vänder.
Det blir ärligt och utelämnande, och vid något tillfälle så realistiskt att vi på stolsraden längst fram bara väntar på att en fyllespya ska landa framför fötterna. Ändå känns det aldrig nattsvart. Tvärtom ljuder skratten i den näst intill fullsatta byalokalen.
För hela tiden finns humorn där som en röd, träffsäker tråd. Samma sak med de svenska musikinslagen. De lättar upp – även om det vackra förstärker tragiken. Och nog finns här inslag som kan få det att knyta sig i magen. Som i skildringen av när sonen blir utlåst och måste sova hos en kompis för att hans mamma har däckat. Eller när maken vill hjälpa – men inte har en chans mot alkoholen.
– Men det finns hopp, säger Monica Lindgren – vilket är just det som hon vill förmedla med sin egenskrivna monolog.
I denna poppar även hennes alter ego Emma plötsligt upp. En högljudd och viljestark dam som säkert har fått en roll för igenkänningsfaktorns skull, liksom för att göra det tunga mindre tungt. Jag tycker inte att hon behövs. Men åskådarna vid föreställningen i Överkalix (som för övrigt var den 70:e i ordningen) verkar uppskatta inhoppet. Kvällen efter väntar Övertorneå. Därefter besöks Hakkas och Ullati.
I Svartbystugan avslutas aftonen med Linnea Henrikssons popdänga ”Jag är lyckligare nu”.
Och visst är vi lite lyckligare och mer hoppfulla när vi går därifrån.