Sedan tonåren har Luleåtjejen Natalie Djurstedt Niska byggt sin kropp med hjälp av målmedveten träning och envishet. Först var det simning som gällde, men när hon var i 16-årsåldern slutade hennes tränare och hon började se sig om efter något annat:
– Vi simtränade tio gånger i veckan, så det blev en stor omställning.
För att fylla tomrummet började hon träna på gym, först gruppträningspass, men ganska snart riktade hon in sig mer på styrketräning.
– För mig har det alltid varit viktigt att tävla. Jag vill ha ett fysiskt mål så att träningen får en mening. Jag inspirerades av Helene Ahlson som tävlade i body fitness, så jag började bygga muskler.
Resultatet av träningen blev vinst i tävlingen Tammerpokalen 2013, men sedan bytte hon inriktning:
– I body fitness står man bara och poserar på en scen, och dieten innan är ganska jobbig. Jag tycker att det är roligare när jag får prestera, så jag satsade på fitness five. På 100 sekunder ska man göra så många repetitioner som möjligt av marklyft, knäböj, bänkpress, chins och dips.
Vad har gjort att du har lyckats så bra?
– Jag älskar att ”gristräna”, vill hela tiden pusha mig själv och har inga spärrar. Jag tycker om utmaningar och att testa nya grejer.
Som många andra barn såg hon Gladiatorerna på tv under uppväxten och drömde om att vara med.
– Jag följde det slaviskt. Det var egentligen så jag blev intresserad av kroppsbyggande från första början. Gladiatorn ”Ice”, Helene Ahlson, och de andra tjejerna såg fantastiska ut. Därifrån kommer mitt intresse för träning.
Hennes jakt efter utmaningar gjorde att Gladiatorerna kändes helt rätt. En kompis tyckte att Natalie skulle anmäla sig till årets säsong, och efter ett tag bestämde hon sig för att göra det.
– Det är inte precis vad jag håller på med, det är ju ganska stor skillnad träningsmässigt, men jag ville testa.
Ansökan gjordes på ett formulär där hon fick fylla i meriter, ålder och var hon bor. Tävlingsklipp, bästa prestation och en film där hon berättade lite om sig själv ingick också. Därefter följde intervjuer, tester och träningsläger. I somras fick hon veta att hon kommit med i programmet.
– Jag tror att vi var 6 000 tjejer som sökte, och 30 blev uttagna. Bara att de såg min ansökan är ju fantastiskt, de kunde lika gärna ha sagt att vi kollar igenom hälften.
Fram till inspelningsdagen förberedde hon sig minutiöst. Till sin hjälp hade hon pojkvännen Sebastian Nilsson.
– Vi har tränat tillsammans. Han har hållit på med fotboll och hockey tidigare så vi har kört lite sån träning. Det är svårt att ställa om, jag känner vilken vanemänniska jag blivit när jag kört samma så länge. Kroppen vänjer sig. Jag fick lägga om träningen helt, körde bara löpning i fyra veckor, och intensiva intervaller för att öka min explosivitet.
Bytet av träningsform satte sina spår:
– Jag har aldrig hållit på med någon lagsport så det var något helt nytt. Jag körde nästan ingenting i gymmet, utan var i en gympasal och tränade brottning. Det var en riktigt stor utmaning. Jag hade ont överallt, vaknade upp med blåmärken.
Vad det innebär att vara med i Gladiatorerna går inte att föreställa sig, säger hon och berättar att det är lätt att titta på tv och tänka: ”Jamen, det där klarar jag hur lätt som helst.”
– Vi fick bara testa grejerna en gång innan vi skulle köra. Hinderbanan blev som en jäkla käftsmäll. Jag fick lägga tävlingsskallen åt sidan och tänka att nu gör jag det här för att det är roligt, för att det ska bli show.
Hon vrider på sig, ser lite plågad ut och tillägger:
– Men det är jäkligt svårt, alltså. Jag vill ju kunna träna och träna, och veta redan innan att jag är jättebra. Nu fick jag gå in i någonting utan att kunna förbereda mig, det blev den största utmaningen.
Programmet spelades in i Sundsvall i höstas, och tog fem timmar.
– Det var en enorm upplevelse bara att få vara där och se allt. Det var så mycket större än jag hade tänkt mig, med många omtagningar och en hel del väntan. Det är rätt fränt ändå, att det blir så bra.
– Jag trodde att det skulle vara lättare, att jag skulle dominera ganska mycket. Jag är ändå rätt brutal och vågar gå in och köra allt. Men det var tufft.
Vad är din styrka?
– Min inställning och min vilja. Jag kanske inte alltid är bäst på allt, men jag kan pusha mig själv väldigt hårt när jag vill göra något. Det sitter i huvudet, man kan så mycket mer än man tror.
– Min svaghet är kanske att jag har svårt för att inte veta i förväg vad som ska hända. Sedan är jag ganska tjurig om det går dåligt och har svårt att släppa och gå vidare. Det är bara att satsa på nästa gren, att köra på. Det måste jag bli bättre på.
Nu längtar hon efter att avsnittet ska sändas så att hon får se resultatet. Hon vet inte vilket datum det blir, men någon gång under våren, kanske i mars:
– Det ska bli så spännande. Allt gick så himla fort, jag minns typ ingenting. Det var bom, bom, bom, så var det slut. Sen kommer jag att undra varför jag inte bara gjorde så eller så, men man hinner inte reagera.
Utmaningen att inte veta i förväg vad som ska komma gav blodad tand. Hennes nya mål är att tävla i crossfit.
– Det är lite samma sak, man måste vara allsidig och beredd på allt. Programmet har vidgat mina vyer. Det finns så många människor ute i världen som man kan lära och få ny inspiration av – så i februari ska jag faktiskt testa en tävling.
Hon kan inte berätta hur det gick i Gladiatorerna, men säger att hon är nöjd med sin insats:
– Det här kommer jag att bära med mig hela livet, se tillbaka på och vara stolt över. Jag hade aldrig förväntat mig att jag skulle komma vidare till uttagningarna ens, och så gick jag hela vägen.
– Det är det tuffaste jag gjort, men ändå det absolut roligaste.