Ljudkonstnären Vivian Caccuri kom från en tryckande värme i Rio till ett snötäckt Piteå i 25 minusgrader. Väldigt kallt – och väldigt vackert, är hennes omdöme om platsen som är den nordligaste hon hittills varit på.
Vägen norrut gick via Röda Stens konsthall i Göteborg.
– Jag hade en ide om att visa ett av mina tidigare verk där, men med ett nytt innehåll. De föreslog att jag skulle arbeta som residenskonstnär och utveckla projektet här uppe i Piteå, berättar Vivian Caccuri.
Hon lovordar Acusticums orgel, verktyget som formar musikstycket som är grunden till hennes verk.
– Den är ett otroligt instrument. Jag har översatt en speciell typ av musik som kommer från nordöstra Brasilien till den här orgeln. Det blir en mycket intressant dialog, med orgelns specifika tradition.
Hon ser fram emot det färdiga resultatet.
– Jag undrar hur det kommer att låta. Det inhemska, folkloristiska soundet från Brasilien översatt till europeisk tradition. Det blir ett intressant kulturellt utbyte.
En student vid Luleå tekniska universitet hjälper henne att skriva partituret.
Den 9 februari är det vernissage för hennes ljud- och ljusinstallation ”A soul transplant” i Röda Stens konsthall i Göteborg.
– Stycket spelas in här på orgeln i åtta kanaler och uppförs sedan i Röda Stens katedralliknande utrymme, det blir en tredimensionell installation.
Kanske visas verket även i Piteå.
– Troligen framförs det i Acusticums Black Box. Vi försöker hitta ett sätt att kombinera inspelningen med ett liveframträdande, berättar hon.
Varför väcker då myggors surrande ljud, som egentligen är kärleksförklaringar, så negativa känslor? För att komma närmare gåtan har Vivian Caccuri gått igenom forskning inom hälsa, biologi, historia och politik under mer än två års tid.
– Det är ett brett ämne som jag ville sätta mig in i ordentligt innan jag började arbetet.
För ett år sedan presenterade hon sin första installation på temat i London. Verket som hon jobbar med i Piteå är det tredje där myggljud kombineras med musik.
Vivian Caccuri är 32 år, född i Sao Paolo och baserad i Rio sedan tio år, men arbetar över hela världen. Hon hade sin första stora utställning 2008 och har alltså verkat som konstnär i elva år.
– Rio är viktigt för mitt konstnärskap och arbete. Min första studio var där, allt jag gör har Rio som grund.
Hon kommer från en musikalisk familj.
– Jag är egentligen bildkonstnär med en master i musik och har ett brett musikintresse. Jag kan spela piano och har en samling brasilianska gitarrer, det är de instrument jag spelar, och synthesizer. Jag använder mycket elektronik till ljudbilden.
– För mig är det naturligt att arbeta med ljud. Jag tycker om musik, hur den rör mig, hur den rör många människor samtidigt. Jag har alltid varit musikkonsument, ett fan och en entusiast, det kommer av sig självt.
Till norra Sverige vill hon gärna återvända:
– Jag hoppas få komma tillbaka hit och bygga vidare på det verk som jag nu komponerar. Jag älskar Piteå, det är en plats där man verkligen kan koncentrera sig. Det är nära till allt och jag får mer tid till arbetet. Så för musiken är det perfekt.