Tisdag kväll denna vecka går Gudrun Schyman och Åsa Lundmark in över tröskeln till radhuset i Sunderbyn som Lundmark med familj bor i. Den ena av dem är partiledare, den andra aktiv i Norrbotten för samma parti, Feministiskt initiativ. Klockan är halv tio på kvällen och de har avslutat dagens turnérunda med en föreläsningskväll i Piteå. Gudrun tar mer eller mindre direkt trappan upp till rummet i radhuset där hon huserar och fortsätter arbeta. Mejl ska besvaras, tankar förberedas. Vid midnatt släcker hon lampan.
Partiledaren är uppe med tuppen för att 07:20 vara i direktsänd debatt i Sveriges radios P1. Åsa med familj startar dagen aningen långsammare. Nu kanske du som läsare börjar undra vad Gudrun Schyman egentligen gör i ett radhus utanför Luleå ihop med norrbottniska kompanjonen Åsa? Jo, det är så att de två för andra gången i ordningen är ute på en roadtrip ihop. Gudrun Schyman var senast för ett år sedan och turnerade i Norrbotten under ett par intensiva vinterdagar med Åsa vid ratten.
– Hon är en otroligt bra organisatör. Jag känner mig helt trygg, bara följer med. Och att jag bor här hos henne är väl en följd av den stämningen men det är också slitigt ta in på nya hotell varje kväll. Att bo här känns bra på alla sätt, säger Gudrun när jag möter upp duon onsdag morgon, prick en timme efter att Gudrun debatterat i P1.
Intervjun görs delvis i radhusköket, delvis i vardagsrummets bibliotek men även i det lilla rum Gudrun sover och arbetar i de dygn hon är här. I det finns ett skrivbord, en stol, en byrå och en nittiocentimeterssäng med prydligt stickat överkast.
– Och vet du Mattias. Gudrun fattade direkt hur man bäddar sängen med mammas överkast. Varför gör inte du det?
– Mäh, kontrar herrn i hushållet.
– Javisst, svarar Gudrun och det hela känns liten som en sorts familjemöte.
Stunden i radhuset varar dock inte länge för team Gudrun/Åsa denna morgon. De är inne på tredje turnédagen av fyra där de snittar tre kommuner per dag och det är snart dags att dra. Men det är 19 minuter kvar till avfärd och Gudrun hinner både svara på en rad mejl plus ge sig hän en bokning av en flygbiljett till Bryssel under den tiden.
– Men det där sista gick inte. Vet inte vad som hände. Jag har knappat in kortnummer, kod och allt två gånger, men nej.
Du har ingen sekreterare eller annan medarbetare som fixar sånt där åt dig?
– Nej, nej. Så jobbar vi inte i det här partiet.
Feministiskt initiativ firar tio år i år. Det hela drog igång i Simrishamn där Schyman bott sedan hon var i trettioårsåldern. 2010 blev den kommunen första stället i världen där ett parti med feminismen som huvudfråga valdes in i ett parlament. I dag är de tredje största parti där. Vid det senaste riksdagsvalet fick partiet 3,2 procent vilket alltså inte räckte över fyraprocentsspärren in till riksdagen. Det är målet. Att ta sig in i nästa riksdagsval, år 2018. Men sedan 2014 finns de i 13 av Sveriges kommuner och Gudrun har besökt dem alla. Hon berättar i radhuset i Sunderbyn om sin kärlek till kommunalpolitiken.
– Det är politiskt grundarbete rakt av. Vi går och står i det vi gör. Jag sitter i kommunfullmäktige i Simrishamn och är hemma varannan vecka medan jag varannan vecka är ute och gör sånt här. Turnerar, föreläser, reser runt i Europa, bygger nätverk och både ger och får inspiration. Jag har varit tvungen överlämna en hel del av mitt kommunala uppdrag tyvärr, för min närvaro krävs på annat håll.
I ett huj har de 19 minuterna har gått, kaffet är uppdrucket och de två kvinnorna gör sig redo i hallen för att gå.
– Tar du den där, säger Åsa och pekar på en stor kartong i blå platspåse till Gudrun.
Sedan kånkar de till garaget där turnébilen backas ut av Åsa.
– Jag skulle ju ha haft skidor med mig. Det är evigheter sedan jag åkte, säger Gudrun i bilen.
– Vi får ta det nästa gång, svarar Åsa som gärna kör en tur på längden längs älven ett stenkast från radhuslängan.
Vi ska inte långt, cirka en kilometer bara, till folkhögskolan. Men dagen kommer förutom föreläsning där även innehålla möte i Jokkmokk plus ett homeparty i Boden. Så bilen kommer rulla många mil innan den når radhuset i kväll. I bilen till Sunderby folkhögskola hinner Gudrun bättra på det mörkröda läppstiftet genom en titt i en liten rund fickspegel hon har i sin väska. Stämningen är lugn. De två i framsätet har ett avslappnat och öppet förhållningssätt till varandra, trots att de bara setts ett par dagar totalt i sitt liv.
– Första gången vi träffades var på Kallax då Åsa hämtade upp mig inför turnén i fjol. Vi har trivts ihop från första stund.
Förra turnén var maxad på många sätt berättar de då Gudrun drog fulla hus i många kommuner. Men det är en enorm skillnad på då och nu, ett år senare.
– Allt handlar om att det politiska klimatet. Förra gången fanns en nyfikenhet på oss, många yngre kom och det kändes ljust. Nu kommer alla från 15 till 85 år, även fler män än sist, och alla uttrycker en stor oro för vad som händer i Sverige, med gränser som stängs och partier som visar icke solidariska sidor. Människor upplever ett hot, mycket för att politiker och medier målar upp hotbilder. Men jag blir stärkt av att få höra efter föreläsningarna att folk får hopp, känner styrka, blir påminda om det viktiga. Att vi jobbar för ett jämställt samhälle för alla medborgare, oavsett kön, etnicitet, sexualitet och så vidare, säger Gudrun.
Väl framme på folkhögskolan hälsar hon på folk i korridorer och runt omkring. Hon drar blickar till sig. Alla känner igen Schyman. Inte så konstigt. Hon har varit ett par decennier i rampljuset men debuterade inom politiken först när hon var 40 år fyllda, då i Vänsterpartiet.
– Jag växte inte upp i något hem med farbröder som diskuterade politik under kökslampan halva nätterna, var inte med i något ungdomsförbund utan såg efter att ha arbetat som socialarbetare i 20 år att demokratifrågorna verkligen är och alltid varit viktiga för mig. På den vägen kom jag in i Vänsterpartiet. Men när feminismen inte togs nog långt där hade jag inga som helst problem hoppa av det tåget. Jag såg liksom inte partiet som en familj på det vis många gör. Att vissa säger sig vara född socialdemokrat och ska dö som socialdemokrat. Jag vill ständigt se förbättringar och förändringar och når jag inte dit jag vill byter jag strategi eller riktning. Jag ger mig inte.
Så kom hon att vara med och starta Feministiskt initiativ år 2005.
– Det är det roligaste jag gjort. Vi jobbar på gräsrotsnivå fortfarande med knappa resurser och mängder av ideellt arbete. Men vi orgniserar, utbildar och jobbar mycket målfokuserat nu för att föra ut politiken.
Det verkar vara från köksbord till arenor som står på agendan. Tillbaka till Sunderby folkhögskola nu. Gudrun Schyman snackar bland annat likheter med Miljöpartiets framväxt för drygt trettio år sedan och Feministiskt initiativs utmaningar i dag.
Folk i folkhögskolans aula skrattar när hon nämner att likheten bland annat är att de bemötts med att de är ”Fel personer som jobbar med fel frågor på fel sätt”. När hon sedan går igenom könsmaktsordningen och talar om mäns våld mot kvinnor är det stilla koncentration bland både Kråkbergsskolans nior som är på plats och den vuxna publiken bestående av både allmänhet och folkhögskolestudenter.
– Varje år anmäls cirka 27 000 misshandelsfall till polisen men både polis och sociala myndigheter menar att den siffran måste fyrdubblas på grund av mörkertalet. Det betyder att i den samling vi är här i dag, runt 200 skulle jag tro, har många, många upplevelser av hotfulla situationer och svårigheter som grundar sig i måns våld mot kvinnor.
Undertecknad tänker, Gudrun kan vara två saker i Sverige. Antingen den här personen framför mig som föreläser för kung och fosterland, eller den där stormen som lamslog södra Sverige för ett par år sedan. Vilket ständigt tryck hon lever i. Jag tänker på vad hon sa hemma i radhuset när jag frågade henne hur hon, mitt i detta engagemang och hårda jobb, varvar ner hjärna och själ så att hon håller.
– Jag jobbar långsiktigt. Det här är inget som görs över en dag, så det gäller att jobba metodiskt framåt. När vår grupp i Simrishamn har det tungt, när frågor går trögt eller så, kan jag ha varit ute i Europa och fått andra perspektiv som ger framåtanda. Nu senast var jag i England och träffade bland annat en jättehäftig kvinna där som leder deras feministiska parti. Då kunde jag komma hem till gänget i Simrishamn och säga ”Vet ni vad. De är så inspirerade av vår start här i Sverige 2010 och säger att utan oss hade de inte tagit sina steg framåt. Minns det”, säger Schyman och i lunchkön till folkhögskolan säger jag hej och tack. På väg ut ser jag de två grabbarna som är med på selfiebilden med Gudrun i det här reportaget. De berättade att de båda är feminister och att de tankat mycket kraft under stunden med Gudrun.
– Lätt Sveriges bästa föreläsare, menade en av dem, Simon Blom, 19 år.