Karl Wasikkaoja har varit jaktledare de senaste 50 åren. Sin första älg sköt han 1965, en fjolårstjur på 90 kilo. Hornen var inte speciellt märkvärdiga men finns uppstoppade som ett minne från jaktäventyret. Vid den här tiden fanns det betydligt mindre älg i skogarna och Karl berättar hur jaktlaget kunde gå en hel dag utan att hitta ett enda älgspår. När älgstammen återhämtat sig till mer normala nivåer i början av 70-talet monterade han sitt första älghorn.
Och sedan har det bara fortsatt. Beställningar har kommit från både när och fjärran och Karl har fört anteckningar över var alla älghorn hamnat. I Sverige har kunderna kommit från Kiruna i norr till Skåne i söder. Det handlar om jägare som vill föreviga sina jakttroféer. Utanför Sveriges gränser har har han haft kunder från Finland, Norge, Ryssland, Tyskland, Frankrike och USA. De långväga kunderna har varit gästjägare som jagat tillsammans med jaktlagen i trakten.
När Karl för ett antal år sedan hade monterat 500 stycken älghorn så bestämde han sig för att avsluta sin hobby.
Men ändrade sig.
– Det var en av mina tidigare kunder som kom hit med flera oerhört stora älghorn och då kunde jag inte låta bli att ta hand om dem, berättar han och skrattar.
Han har genom åren monterat både stora och små älghorn och menar att det unika med älghornen inte bara är storlek och form, utan att det bakom varje älghorn finns ett alldeles unikt händelseförlopp från själva jakten och skottögonblicket. Det största älghornet han monterat var en 29-taggare som sköts av det egna jaktlaget för två år sedan.
– Det var nog Tornedalens största just det året. Älgen var inte så stor till storlek och vikt men den hade väldigt säregna horn med dubbla omgångar taggar, berättar Karl.
Hornen avger en stark lukt och det krävs en speciell behandlig innan slutprodukten är färdig. Karl börjar med att koka hornen under 6-8 timmar, ofta i två omgångar. Han brukar även spola vatten med högtryck för att få bort sådant som inte ska vara kvar.
Efter kokningen får hornen ligga och torka i cirka två veckor. Sedan väntar behandling med väteperoxid och oxalsyra. Hornet packas då in i bomull och plast och får ligga i två dygn innan paketeringen öppnas så att hornen får torka igen.
Även slipning av hornen är vanligt för att få dem riktigt fina.
Hela processen kräver sin tid och går inte att påskynda om man vill ha ett bestående resultat.
– Jag har monterat om 15 år gamla horn som haft fullt med larver eftersom de inte varit ordentligt kokade och behandlade, berättar Karl.
Hornet skruvas fast bakifrån i träsköldarna. Ibland räcker det med två skruvar men handlar det om större horn så krävs det fyra skruvar.
– De kan vara rejält tunga när det är stora skovelhorn så det vill till att det sitter fast ordentligt.
Hur länge ska du fortsätta, blir det 1 000 stycken?
– Nej, jag vågar inte lova någonting. Det är ganska jobbigt att hålla på med det här.
I hemmet i Svanstein har Karl 60 älghorn som hänger på väggarna. Om det blir fler efter årets älgjakt återstår att se. Ute i hundgården skäller och hoppar Turbo, en gråhund på ett och ett halvt år som är den senaste i raden av jakthundar som Karl ägt.
– Han är mer vild än tam just nu. Jag har sagt att om hundar kan få ADHD då har han det. Han kommer nog att lugna ner sig när han blir lite äldre och får vistas i skogen, säger han och ler.
Förra året sköt Karl två älgar när han satt på pass. Han mår egentligen inte bra av att sitta för länge och tycker själv att han inte är så duktig passkytt eftersom han varit hundförare så länge.
Är älgjakten fortfarande lika rolig?
– Nej nog har det avtagit lite grann. Nu för tiden går jag bara mindre områden med tanke på åldern. Ända fram till 1990-talet var jag ensam hundförare i jaktlaget och har genom åren gått oerhört stora områden.
