Hjärtskärande humor
BOKGör vad du villErlend LoeAlfabeta
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Den handlar om Julie, en adertonårig flicka som förlorar sin familj i en flygolycka. Hon får ett SMS från sin pappa. "Vi störtar", skriver han. "Älskar dig. Gör vad du vill."
Kan Loe skoja om sådant också, är min första tanke. Jodå, det kan han. Loe låter Julie skriva dagbok och hon är rolig och drastisk, även om förtvivlan och sorg hela tiden klingar med som en understämma. Humor kan ju ha en sådan, mörk sida också.
Det är i första hand tonen som drar texten mot humor. "Snart är det fan i mej jul", skriver Julie. Alla vill bjuda hem henne men hon gömmer sig i sin villa, tar pappas Jaguar och kör ner (de bor högt, flott, med två pooler som just kaklas om av en polack) till Folkets hus där hon skänker bort sina klappar.
Hennes enda nyårslöfte är att "försöka dö". För att få uppslag läser hon självmordsbrev på nätet. Men de flesta är för "omogna för att vilja dö på riktigt", konstaterar hon. Hon gör sedan ett försök att hänga sig offentligt, under en teaterföreställning, men överlever (och erbjuds jobb som redaktör på en självmordstidning). För att värja sitt liv - och för att få nya möjligheter att avsluta det - flyr hon.
Det är, kan man tycka, en grannlaga och nästan omänsklig uppgift Loe åtagit sig, att skildra en ung flicka som förlorar allt. Men han klarar det galant, nästan utan att anstränga sig, känns det som. Han gör Julie skarp och känslig, vital och sårig, i bitar och väl strukturerad.
I en dröm besöker hon sina döda. De bor på rådhuset i Oslo men bakom galler, inlåsta. Och hon tänker sig vid ett par tillfällen att föräldrarna sitter däruppe och kan se henne på storskärm. Och då letar hon efter den kod gud har och som ska göra dem levande igen. Det finns många sådana strålande uppslag.
Julie talar ofta direkt till pappan. Hon är alldeles osentimental och rak som en spik. Det ger också texten en humoristisk klang, hon ska vara skör, blockerad och falla i bitar, tror man. Men hon väntar inte på att sorgen ska krossa henne, hon inser i stället att hon har en enorm frihet och, vilket nog är mindre vanligt, utnyttjar den också till fullo och börjar flyga jorden runt och stanna till där hon vill. I Nordkorea träffar hon till exempel och älskar med en berömd cyklist. Det hela liknar kort sagt ett mycket annorlunda sorgearbete.
Så flyger hon vidare mellan världens flygplatser, helst vill hon ständigt vara i luften; planet kan ju störta.
Hon landar i Bryssel, bor ett par dagar hos en etikkonsult och fortsätter sedan till Bangkok. Där börjar hon skriva på en roman. I dagboken noterar hon att världen har blivit säkrare och "därmed svårare för sådana som jag", hon håller hela tiden dörren öppen mot självmordet.
Hon far till Frankfurt, London och New York och flyger därpå till Rumänien i hopp om att bli smittad av fågelvirus.
Det är nästan som att sitta framför en teve och zappa mellan tusen kanaler och upptäcka att hon är med i alla programmen.
Så blir det Island, Paris, Madrid och Gran Canaria. Där utvecklar hon ett visst umgänge för att kunna sätta en ny självmordsplan i verket.
Det visar sig emellertid bli väldigt svårt för Julie att ta sitt liv. Som väl är. För denna självmordsbok är oavbrutet underhållande och rolig - samtidigt som den är rätt hjärtskärande.
Så jobbar vi med nyheter