Herregud vad folk kan tro och få för sig.
Det där är naturligtvis en tanke som ser ut som en hädelse, men den är svår att undvika efter att ha plågat sig igenom en så här prillig predikan.
I förordet fastslår den tornedalsfödda Wirtala inte bara att döden endast är ”en övergång till en annan, finare sfär”. På fullt allvar konstaterar hon också: ”Därför har det hänt att de som dött inte kan förstå att de kvarvarande sörjer och håller begravning – de lever ju i allra högsta grad …”
(Notera de avslutande tre punkterna. De återkommer hundratals gånger, enerverande på ett sätt som man bara kan överse med som ett förtydligande av att det inte i något avseende är en prickfri text.)
Att påstå sig kunna referera de dödas tankar kan inte kallas annat än en himla hybris.
En själsfrände har hon hittat i Emmanuel Swedenborg (1688–1772), universalgeniet som ibland framstår som knäppgök. I sin bok ”Himmel och helvete” hävdar han att människan efter döden fortsätter att leva som förut, fast i himlen. Han vet att det är så, för han har samtalat med nästan alla som han någonsin känt under deras liv i kroppen. Hur det gått till kan bara en förnuftig människa förstå, lyder hans budskap, och Wirtala tror sig ha förstått.
Vi andra dödliga bara himlar med ögonen. Det gäller även inför hennes övertygelse om att vi alla varit andar som bott hos Gud, i väntan på vår tur att bli födda, samt hennes helt okritiska hänvisningar till formuleringar i Bibeln och andra böcker, som vore det faktiska sanningar.
Dessutom hänvisar hon till flera presidenter. Inte de politiskt valda utan översteprästerna i Mormonkyrkan, bland dem den allt annat än makalöse Brigham Young, som hade 55 fruar.
Intresset för döden har Wirtala haft sedan hon i barndomen såg sin mamma svimma av. Det uppslitande minnet förklarar bokens titel.
Under åren har hon funnit tröst i tron att livet är evigt. Vore jordetillvaron vår enda existens ”skulle ett kort liv vara en riktig katastrof.”
Hon menar att tro med tiden kan övergå i visshet, men viss tro är det faktiskt omöjligt att begripa sig på för oss skeptiker.
Det är en dödsförnekande och livsbejakande bok, vars författare hoppas att den ska minska läsarens rädsla för döden och ge ”hopp om evigt liv tills vi möts igen …”
För säkerhets skull ville jag framföra mina åsikter redan nu.