Det stinker urin och avföring i badrummet hos Marit. Hemtjänsten byter blöja och tröja på henne, ger henne en lugnande tablett och sätter henne framför tv:n. Hon skulle behöva en dusch, men det blir inte förrän på måndag. Efter tjugo minuter lämnar de henne och rusar vidare till nästa.
Marie Hållander redogör för besöket hos Marit i boken Tjänster i hemmet som är ett slags personlig journal om hennes arbete som kommunalt vårdbiträde och är alltså skriven helt ur vårdarens perspektiv. Hon saknar utbildning och känner sig ofta otillräcklig, är timanställd, men tackar hon nej till timmar ringer de inte mer. Det här är med andra ord ett system där det finns många förlorare.
Birgitta är stor som en len valross, oförmögen att röra sig och tung att vända. Det tär på ryggen. Bertil försökte byta blöja själv så nu är det bajs överallt - på honom, på dörrar, golv och kläder. Det försenar alla turerna på förmiddagen. Stig säger ingenting när de tvättar honom, som om hans kropp inte längre är hans. Det är hemtjänsten som bestämmer när han ska äta, tvättas, sova, när han ska sitta upp eller ligga ner. Allt måste gå fort, därför tvingar hemtjänsten ofta vårdtagarna när något ska göras. Och så Marit igen, de lägger henne och lämnar henne sen gråtande med sin porslinsdocka i famnen efter att ha fått ett par lugnande piller. En man talade om självmord, han har ingenting att leva för. Men hur ska en stressad timanställd vårdare hantera det?
Ja, listan på vårdtagare som Hållander berättar om blir lång och den beskriver en tuff verklighet som många av oss försöker hålla ifrån oss.
Vi har hört mycket om brister i vården det senaste året, men då har diskussionen mest rört sig om ifall vi ska ha vinstdrivande vårdföretag eller inte. Med Tjänster i hemmet breddas och problematiseras frågan. Det handlar förstås mycket om brister i vården, fyrkantiga regelverk och stressade vårdbiträden, men mer än någonting annat tränger ensamheten fram på sidorna i Hållanders bok. Det är tragiskt och beklämmande att välfärdsstaten inte kan ta bättre hand om sina gamla, som blir alltfler. Kanske kan Tjänster i hemmet bli startskottet för en ny debatt där äldrefrågan belyses ur fler aspekter och sätts in i ett större sammanhang där vi frågar oss vad för slags samhälle vi vill ha.