"Mumlande liten björn far den i sin skog, / talar för sig själv med munnen full av socker", skriver Folke Isaksson i sin dikt Humlan. Det är nog ungefär så de flesta uppfattar dessa flitiga flygfän och samma i grunden vänliga och beskyddande ton finns också i Bo Mossbergs och Björn Cederbergs ambitiösa bok Humlor i Sverige.
Humlorna är egentligen verksamma inom sexindustrin; de deltar ju mycket aktivt i växternas och trädens kärleksliv, men de arbetar helt gratis. Man har beräknat att deras service i det sammanhanget inbringar bortåt 900 miljoner per år. Men då bortser man ifrån att det mesta av pollineringen i privata trädgårdar och i naturen ger bär och frukter som aldrig saluförs.
När sälgen blommar börjar humledrottningen söka efter bostad - i sorkgångar, håligheter, lövhögar, grästuvor, holkar, väggar, på vindar osv. Där föder hon upp en första kull arbetare. Kring midsommar börjar sedan hanarna dyka upp, parar sig med nykläckta drottningar som därefter gräver ner sig och sover gott tills sälgen åter blommar. Samhällena är alltså ettåriga.
Efter bokens mer allmänna presentation av humlan kommer ett hemma-hos-reportage. I boet blir äggen efter några dagar larver som ruvas av drottningen. Därpå förpuppas de och blir en vecka senare de första arbetshumlorna. Temperaturen i humleboet är hög, närmre 30 grader.
Boken vimlar av oväntade upplysningar. En fulltankad humla kan t ex flyga en hel mil och en drottning kan i medvind på någon dryg timma flytta sig från Öland till Gotland. Det vanliga är emellertid att arbetarna flyger ett par hundra meter när de letar efter nektar och pollen.
Humlan kan inte bara flyga, vingarna rör sig ungefär som propellrar, utan orkar också frakta med sig en last som väger nästan lika mycket som den egna kroppen. De ser inte rött men uppfattar i stället färger som vårt öga inte kan registrera.
Vi tycker att våra humlor på landet är lite vimsiga. De besöker ständigt samma blommor. Men, läser vi nu, redan efter tio minuter kan blomman ha fyllt på ny nektar i det där inre glaset som humlor med långa eller korta tungor tömmer.
Egentligen är Humlor i Sverige ett litet lexikon, ett sådant man kan använda i markerna på stående och strövande fot. I den tredje delen beskrivs nämligen var och en av de fyrtio svensk arterna mycket ingående. Man kan låta dem "lugna ner sig i kylskåpet en stund", om man vill artbestämma dem, meddelar Cederberg. Han berättar också om deras utbredning, utseende, värdväxter, boplatser och beteende.
Cederberg skriver med gott humör och jämför gärna sina skyddslingar med oss människor. Humlorna har både en sorts p-piller och deodoranter, lägger upp raggarrundor och hamnar i bostadskö. Och det förekommer statskupper där också (när snylthumlor tar över hela samhällen).
Jag har haft särskild glädje av Mossbergs fantastiska målningar. Humlorna är så ömsint porträtterade. Däremot kan hans landskap bli lite söta, som om de sågs med humlans facettögon.