Hembygden klarnade i exil
Det är först i exilen som hembygden klarnar, blir lockande och möjligen romantiserad i minnet. Det är en erfarenhet som också debutanten Elin Ruuth från Luleå gjort när hon skrev boken "Fara vill" som släpptes på Bonniers förlag i veckan.
Foto: Kennet Ruona
- Det är klart att jag har varit orolig över hur bra jag är enligt "den goda smaken". Men nu försöker jag tänka att jag skrivit boken för de som gillar den, och inte för de som ogillar den, säger Elin Ruuth och skrattar.
Hon beskriver sin bok som en slags dagboksanteckningar som hon började skriva när hon flyttat till Malmö för en skrivarutbildning på Fridhems folkhögskola och senare en utbildning i teatervetenskap. Hon kände sig ensam och rätt uttråkad tillvaron, då hon varken hunnit skaffa tv, internet eller särskilt många bekanta.
- Från början var det dagboksanteckningar som jag började vrida och vända på så att de skulle få en mening. Det var inte tänkt att det skulle bli en bok. Men i boken följer de ingen kronologi och mycket är ju påhitt. Och i de fall det handlar om något verkligt så är det ju min subjektiva bild som gestaltas, säger Ruuth.
En del av bokens innehåll kretsar kring en nostalgi över Norrbotten som växte fram under exilen i Malmö, medan annat berör det unga, vuxna livet i Malmö. Nina Lekander noterade i Expressen att hon "hanterar tillvarons svåruthärdliga kontraster och går med friskt humör in i vilsenheten. Far alltså inte särskilt vill."
- Det är en väldigt romantiserad bild. Det blev så lätt att tycka om Norrbotten när jag bodde i Skåne, säger hon.
I höstas flyttade Elin Ruuth till Stockholm för att påbörja en utbildning på Dramatiska institutet med inriktning mot produktion av barn och ungdomsproduktioner för tv, trots att hon inte riktigt uppfyllde alla formella krav.
- DI bedömde att jag hade det som krävs för att klara av utbildningen, så jag fick dispens.
Och i valet mellan att skriva romaner och manus så föredrar hon att skriva för teatern.
- Det är roligare att skriva för scenen. Det är en ensam process att skriva, även om jag tycker att det är skönt. Men när manuset är klart börjar ju arbetet med pjäsen och det är roligt att ha kontakt med fler människor än sin förläggare. Jag skulle gärna skriva både romaner och pjäser i framtiden, säger Ruuth.
Och hon har en romanidé på gång. Men den lär få vänta en tid innan idén blir till färdig bok.
- Bokprojektet ligger på is. Det är väldigt lustfyllt, men jag har så mycket att göra på skolan att jag inte hinner med det. Det är kanske därför som det är så lustfyllt, säger hon och skrattar.
- Sedan känner jag att jag måste bevisa att de gjorde rätt som tog in mig på skolan, säger Ruuth.
- Sedan är jag i valet och kvalet om jag ska gå någon mer utbildning. Det är ju en ganska svår bransch jag har gett mig in på. Inte ens när det går bra är det säkert att man kan leva på det.
Så jobbar vi med nyheter