I ett gammalt hus i lantliga Vitå bor Maria Sannemalm, Christoffer Björnemark och de tre barnen Hampus, 11, Emmy, 7, och Mio, 3 år. I det här hemmet är myskänslan viktig och Maria inreder gärna med mängder av textilier, ljus, småbelysning och kraftfulla färger som cerise, lila och orange.
Hon älskar gamla grejer och ser det som en utmaning att hitta något nytt och något gammalt till varje rum i hemmet.
– Jag är loppisgalen! Jag springer på loppisar jämt, det får jag en kick av. Man vet aldrig vad man kommer hem med. Jag tycker att det ger hemmet en personlig prägel när möblerna inte heter Billy och inte går att köpa på närmaste möbelvaruhus. Det ska märkas att jag lagt ned kärlek på rummet, säger Maria.
Hennes bästa loppisfynd är den ådringsmålade kökssoffan som hon kom över förra hösten.
– Just den här modellen hade jag letat i nästan ett år när den dök upp var det nästan som en vinst på lotto.
Hennes favoritrum är det stora köket som nyligen fått en grundlig renovering. En tidigare ägare hade slagit ut en vägg och skapat ett stort rum med plats för många familjemedlemmar, men Maria ville ha mer arbetsyta och lät därför diskbänken fortsätta i vinkel mot vardagsrummet. Nu har hon utsikt över landskapet från diskhon, något som länge varit en dröm.
– Vi ville ha ett vanligt vitt kök men med något extra som piffar till det, säger Maria.
Lösningen blev ett marockanskt handmålat kakel i vitt och svart.
– Det finns gropar och märken, ingen platta är den andra lik.
Den öppna förvaringen med hyllor ovanför diskbänken kompletteras av ett gammalt överskåp som tidigare suttit i en bagarstuga och målats i samma nyans som det övriga köket.
– Jag köpte skåpet på en loppis i Siknäs för att få till den rätta blandningen av gammalt och nytt.
Marias inredningsfilosofi bygger på vikten av personliga detaljer. Dottern Emmys rum är till exempel helt vitmålat men de färgglada tygerna på väggarna ger rummet liv.
– Man kan köpa ett nytt kök för 100 000 kronor men man behöver ändå ha något extra på bänkarna. Jag tycker att det säger något om en människa om man väljer att ha gamla plåtburkar framme, det behöver ju inte vara en ljusstake för 2 000 kronor. Inredning ska inte vara dyrt, säger Maria.
Själv inspireras hon av att gå i möbelaffärer och att bläddra i inredningsmagasin och kataloger, där får hon idéer till nya loppistroféer som hon kan göra om efter egen smak.
Huset är byggt i mitten av 1900-talet och även om Maria gillar den lantliga sekelskiftesstilen så har husets egen karaktär fått styra en hel del i renoveringen.
– När vi flyttade in för fem år sedan målade vi allt vitt eftersom vi inte visste hur vi ville ha det. Vi har försökt få fram den rustika stilen men ändå tänka på vilket år huset är byggt. Det är lite därför vi väntade fyra år med att renovera köket.
Nu har Maria hittat en stil som passar både henne och huset, där de mörka trägolven och ljusgrå väggarna utgör grunden och ger hela bottenvåningen en enhetlig känsla. Möblerna går i svart, vitt eller mörkt trä och detaljer och komplementfärger byts ut med jämna mellanrum.
Övervåningen är uppdelad på två sovrum och ett allrum som inretts som kontor. Här finns också ett par alkover som är så stora och ljusa att de mindre barnen kan använda dem som sovrum.
Tidigare bodde familjen i en lägenhet i Gammelstad, och det fungerade bra när den nu 7-åriga Emmy var bebis men när hon blev större började Maria klättra på väggarna.
– Vi längtade ut till landet där man kan odla och ha djur på gården utan att det stör, säger Maria som är uppvuxen i Persön.
När det här huset dök upp på marknaden slog de till, mycket tack vare det öppna läget och närheten till barnens farmor.
I början var det tufft att få tiden att räcka till, både Maria och Christoffer pendlade till Luleå och det var svårt att hinna hämta barnen i tid. Men sedan Maria börjat jobba på en förskola i Töre är livspusslet enklare att få ihop och hela familjen har mer tid att njuta av livet på landet tillsammans.