Tommy Oranges debut är otrolig. Det tillhör väl inte vanligheten att börja en recension såhär, alltså att direkt skriva ut hur bra boken i fråga är. Men jag måste, för det är svårt att beskriva ”Pow wow” på något annat sätt.
Jag vill heller inte börja recensionen så som bokrecensioner brukar börja: med en utläggning om vad romanen handlar om. För tänk om du då inte skulle orka läsa färdigt hela texten och därmed missa hur fantastisk den här boken som sagt är.
Dessutom går det inte riktigt att sammanfatta vad verket handlar om, eftersom det är så mycket. Men jag ska försöka.
I ”Pow wow” lär vi känna tolv urfolksamerikaner, som alla bor i den kaliforniska staden Oakland (strax utanför San Francisco) under 2000-talet. Debutantens, som själv är ursprungsamerikan och medlem i stammarna Cheyenne och Arapaho, förmåga till gestaltning är unik. Romanen består av 300 sidor, men trots det relativt lilla omfånget hinner vi under läsningens gång lära känna alla tolv karaktärerna tillräckligt bra för att förstå deras handlingar och val.
De har levt olika liv och är i olika åldrar och till en början verkar de inte ha mycket gemensamt, utöver att de tillhör ursprungsbefolkningen och bor i Oakland. Men deras beröringspunkter blir under berättelsens gång fler och fler, innan romanen under de sista 50 sidorna når sin klimax. Detta under en Pow wow, vilket är ett socialt event som ofta hålls av flera olika ursprungsstammar för att umgås, sjunga och dansa.
Tack vare de många huvudpersonerna rymmer romanen mycket, utan att det för den sakens skull blir överdrivet. Sexuellt våld, förlorade barn, psykisk ohälsa, missbruk och gängkriminalitet är några av de blödande sår som karaktärerna kämpar med.
Alla läsare kan nog känna igen sig i alla fall i en av Oranges gestalter, som alla tolv känns förvånansvärt trovärdiga. Berättelsen berör dessutom teman som rasism och gentrifiering och författaren både underhåller och undervisar, utan att vara moraliserande. Alla historiska kontexter till trots, som ockupationen av Alcatraz 1969–1971, blir det inte för mycket information.
Det är en historia om att stå utanför samhället, men att ändå våga och försöka följa sina drömmar. Romandebuten fick mig både att skratta och gråta. ”Pow wow” är en framtida klassiker, ett nationalepos och ett manifest.
Sa jag att det är en underbar bok?