Hellacopters slutar med flaggan i topp

Tolv år efter debuten Supershitty to the max lägger The Hellacopters av. Och det måste sägas: Man gör det med bravur. Jag hade mina dubier inför den här plattan. Jag tyckte att Rock'n'roll is dead gick lite på sparlåga och var som en jämntjock gröt utan den där riktiga fullträffen.
Här är det annorlunda. Det finns både bredd och toppar. Och gruppen har dragit på disten lite grann. Singeln In the sign of the Octopus är förvisso ingen ny Toys and flavours eller By the grace of God, men en habil rockrökare (extrakkul att man väljer att göra cover på en låt av The Robots, ett relativt okänt Stockholmsband). Jag har fallit rätt lätt för Veronica Lake, en 2 minuter 41 sekunder lång lättsmält poppärla som är av den arten att man tycker sig ha hört den förut. Inledande Electrocute har ett underbart groove, och Midnight angels är en sån där fenomenal Hellacopters-låt i stil med Hopeless case of a kid in denial, och så där håller det på.