Sambandet är oväntat. Det är lika med att i norr har hittats ett litet pilgrimsmärke i metall, som tydligt visar hän till heliga Birgitta, och just då hon sitter vid en skrivpulpet och tar emot sina uppenbarelser från en högre makt.
Vi rör oss hela tiden i ett kyrkligt sammanhang. Vad sägs om att Vadstena av hävd och även idag uppfattas som den förtjusande medeltidsstaden fylld av ruiner och nutida klosterliv. Likaså finns där den väldiga kyrkan, ett centrum i en klosterstiftelse som Birgitta fick godkänd av påven 1378. Vadstena är helt enkelt ett historiskt turistmål.
Kyrkbyn i Piteå, vad kan sägas om den? Belägen som platsen är vid Piteälvens södra strand strax uppströms Bölebyn är den inte speciellt tillgänglig. Enklaste sättet i nutida turistsammanhang är att säga att den ligger nära det enskilda flygfältet i Långnäs och dessutom uppströms Sandlunds garveri i Bölebyn.
Där ute i grovstammig skog har åren 1969-73 gjorts arkeologiska undersökningar som totalt visar ett 70-tal konstruktioner, och då bl. a. husgrunder, samt ca 3 700 registrerade fynd. Platsen har tolkats som en marknadsplats, tillika en hamnplats, där både namnet och traditionen likaså talar om en kyrkplats som skulle vara den äldsta i älvdalen och en föregångare till Öjebyn. I sammanhanget kan dock nämnas att ingen kyrka har hittats vid utgrävningarna trots namnet.
I all denna fyndrikedom fanns också ett fragmentariskt föremål av bly, 30 x 27 mm stort och knappt 2 mm tjockt. Närmare bestämt är det en del av ett beslag med fastsättningshål liksom utstansade figurer och kantinskrift. Motivet är känt från liknande men fullständiga pilgrimsmärken där just Birgitta sitter och skriver vid en pulpet. Det kan man säga eftersom inskriften på latin har uttolkats som "Den heliga Birgitta i Vadstena kloster. Var hälsad Maria."
Beslaget styrker uppgiften om att Kyrkbyn trots allt var en plats för trosutövning. Pilgrimsmärket är enkelt uttryckt ett synligt tecken att bära på kläderna för att visa att man gjort sin vallfart till en helig ort. För Nordens del kunde det röra sig om Olov den heliges grav i Trondheim, den helige Eriks grav i Uppsala eller som i det här fallet att man besökt Vadstena.
Sådana kontakter är inte så omöjliga som de kan tyckas i nutid. Dåtidens stora naturresurs, nämligen laxfisket i älvarna, var bevisligen av intresse för Vadstena kloster. En riddare Sten Stensson donerade fisket i Pite älv när han själv blev lekbroder i klostret 1395. Än tydligare blir sambandet eftersom denne Sten Stensson var gift med den heliga Birgittas dotterdotter.
Laxfisket byttes senare tillbaka av släkten men en andra gång, år 1450, kom laxfisket åter i klostrets ägo. Om det förvärvet brukar sägas att den gången var fisket den enda fasta egendom som klostret veterligen ägde i Norrland.
Vidare kan nämnas två norrbottningar. En nunna Birgitta ingick i klostret 1461 och avled där redan 1465. Eller en broder Laurentius ingick likaså i klostret 1462 och var där drygt trettio år, till sin död 1494. Dessa två var som sagt från "Norrabutn", måhända också från Pitebygden.
Visst färdades man från norr till söder och då förmodligen sjöledes längs kusten. Liknande märken är nämligen hittade i Gudmundrå kyrka i Ångermanland, i Uppland, i Vadstena naturligtvis, i Lödöse nära Göteborg samt i Oslo.
Vi får därför tänka oss att kyrkplatsen vid Piteälven visserligen låg långt norrut i den katolska kyrkoprovinsens periferi men var för den skull inte ointressant. Där fanns trots allt förutom laxfiske redan en handelsplats, en kapellplats samt från 1339 en prästerlig närvaro. Just denna närvaro var några generationer äldre än Vadstena klosters tillkomst. I Kyrkbyn fanns även människor som hade fått med sig ett märke som visade att de gjort en lång pilgrimsfärd.
Slutligen: den tjocka boken om Vadstena har också några rubriker av intresse för oss. Vi läser om "Livet i staden" och om "stadens många besökare". Staden bestod historiskt sett av tre storheter, dels själva köpstaden, dels slottet som var under framväxt, dels klosterkyrkan, klosterinstitutionerna och pilgrimerna.
De senare kunde vara av olika slag. Kungar, biskopar och andra kyrkliga dignitärer kom på officiella besök, t ex vid de särskilt heliga akterna. Så var fallet när Birgittas dotter Catarina skulle "skrinläggas" 1489, d v s få sin andliga status manifesterad genom att hennes ben lades i ett rikt utsmyckat skrin.
Dessutom infann sig utan större åthävor de enskilda människor som sökte tröst och bot vid Birgittas grav. Alla dessa människor skulle inkvarteras och utspisas, likaså skulle de lämna sina tackoffer för den hjälp de fått. De kunde naturligtvis också bidra till kommersen, t ex genom att köpa bevis för sin närvaro, nämligen ett pilgrimsmärke.
Fragmentet av märket hittat i Kyrkbyn är historiskt intressant men inte mycket att visa upp för världen idag - en liten metallklump om så där en 30 mm. Synligare spår i nutid finns i kyrkan i Gammelstad. Bakom altarskåpet och i fönsternischen i öster finns fyra heliga personer avbildade. Där ser vi Birgitta med attributen penna och bok liksom dottern Catarina med lampa och liljekvist.
I samma nisch finner man Erik och Olof, också vallfartshelgon som hade någon dignitet här i norr eftersom de blivit avbildade. Besök därför Gammelstad för att få en inblick i det för oss så märkliga inslag som medeltidens trosvärld erbjuder.