Bänkpressguld för Nina Eriksson i JVM i Tjeckien, wow, vilken bedrift! Storleken på hennes insats (prova själv att bänkpressa 35 kg, Nina tog 105..) står i omvänd proportion till medias uppmärksammande av det, med Nordnytts inslag den 21 maj i 19.15 sändningen som lågvattenmärke.
Det tog några få sekunder för uppläsaren att snabbt haspla fram notisen, för att sedan helt byta tonläge och talhastighet när de två fotbollskillarnas uppgradering till allsvenskan presenterades. Det inslaget tog flera minuter.
Jag säger inte att det är fel att göra det inslaget, men när kontrasten mellan vad man gjorde om Nina, ställdes direkt mot inslaget med killarna så vaknar jämställdhetsnerven, som på en gammal ischiaspatient. Man viftar snabbt över vad en tjej gör, för att sedan ha all tid i världen med killarna.
Även om man nu hade goda skäl för att ha ett så kort inslag med Nina, så borde redaktören ha sett hur illa de två inslagen rimmade med varandra.
Fråga andra kvinnliga idrottsutövare i Norrbotten vad de tycker om mediabevakningen. Om Sofia Mattsson får medalj i OS, hur många sekunder får hon, eller hur många spaltmillimeter? Till och med ett nederlag för en manlig idrottare kan få hur mycket utrymme som helst. Då ska det ju redas ut: varför det gick som det gick. En kvinnlig idrottares medaljmiss dömer ut hennes karriär och sen är det inte mer med den uppmärksamheten.
Jag vill inte höra argumenten om vad som är "nyheter" eller inte. Jag vill se ett mycket stort steg framåt för jämställdheten. Där har media ett betydande ansvar.