Heberlein demaskerar ondskan

"Mitt syfte med den här boken är att diskutera vad som utmärker ondska, onda handlingar och onda människor. Att företa en undersökning angående ondskans natur och orsaker. Min utgångspunkt är att ondska existerar, ondska som summan av de mänskliga handlingar som får onda konsekvenser för andra människor. Jag förstår alltså ondska som något konkret", skriver författaren och etikforskaren Ann Heberlein i inledningen till sin nya bok, En liten bok om ondska, som hon menar är ett alster med små anspråk kring ett evigt problem.
Däremot är den inte, ondskan alltså, obegriplig.
Den är högst begriplig, och konkret, i synnerhet för dess utövare och dess offer. Anders Eklund och den mördade flickan Engla är ett exempel. Liksom Harry Truman, USAs president, och människorna i Hiroshima den 6 augusti 1945. Gärningsmän kontra offer för ondska, eller mer konkret - onda handlingar.
Onda handlingar som dock måste sättas i sitt sammanhang för att överhuvutaget kunna förstås.

Ann Heberlein skriver nästan oförskämt lätt och ledigt om ett tungt och komplext ämne. Men lätt ska inte förstås som ytligt, tvärtom.
Bokens tillkomst är sprungen ur författarens uppfattning att ett paradigmskifte skett i Sverige kring frågan om brott och straff. Från att samhället tidigare velat hitta förklarande omständigheter och förstå onda handlingars bakgrund har det gått till en syn där den onda handlingens man (det är oftast män) förklaras som nästan genetiskt ond och därmed ska behandlas som paria.
Heberlein menar att förra modellen gick ett snäpp för långt, och nästan glömde offret, men att dagens syn är etter värre. Att klassa någon som ond är att göra det lätt för sig och frånsäga sig själv ansvaret.
Det finns alltid ett sammanhang. En kontext där vi med vår likgiltighet att se och agera skapar förutsättningen för att den onda handlingen kan ske.
Eller som Primo Levi skriver i Är detta en människa?: "Monster existerar, men de är alltför få för att verkligen vara farliga; de vanliga människorna är mycker farligare".
Visst är det tankeväckande ord, men stämmer det verkligen?

En liten bok om ondska är rik på referenser. Här trängs Dostojevskijs romanfigur Raskolnikov med Nietzsche, Kant och Hannah Arendt, och Lisbeth Salander med Rödebymannen, Annika Östberg, Knutby, och den amerikanska professorn i psykologi, Philip Zimbardo.
Ann Heberlein menar att verkligheten och fiktionen interagerar. Och att till exempel populärlitteraturen, typ Stieg Larssons Milleniumtrilogi, är texter som på olika sätt kan få oss att försöka förstå onda handlingar. Men den kan också spegla att en sorts rättvisa skipas, då i alla fall svenska deckare ofta handlat om hämnd på gamla oförätter. Och på det sättet blir de också ventiler för vrede, till skillnad från de klansamhällen där hämnden är en våldsspiral utan slut.

Heberleins lilla svarta på 300 sidor vill beskriva mänsklig ondska som bottnar i uppsåtet att medvetet skada eller döda.
Det gör den bra. Den börjar med kapitlet Ondskans återkomst och slutar med kapitlen Ondskans förutsättningar och Ondska och godhet. Där sätts fokus på avhumaniseringen och avpersonifieringen av offret, den andre, men också den egna avidentifieringen som en förutsättning för att kunna utföra en ond handling.

Rädsla eller fruktan är dock de onda handlingarnas moder, visar Heberlein och vidgar begreppet till att även omfatta rädsla för ensamhet, "social död", och hittar där roten till vissa mäns och manliga gemenskapers onda handlingar mot till exempel kvinnor.
"Vem vill vara - ingenting?", som Hjalmar Söderberg formulerade det i Doktor Glas.
Läs En liten bok om ondska av Ann Heberlein.
Det är en uppmaning.

Heberlein demaskerar ondskan

BOKEn liten bok om ondskaAnn HeberleinAlbert Bonniers förlag