Hathaway har slopat prinsessrollerna
Det är inte många år seden Anne Hathaway mest sågs som en skådespelerska som skulle göra Disney-prinsessor hela sin karriär. Numera är "En prinsessas dagbok" ett minne blott. Sverigeaktuella "Rachel getting married" har gjort henne till en av den kommande vinterns hetaste Oscarskandidater.
Foto: Bob Vergara
- Jag förstår att det ser ut som om jag hade tänkt att "nu ska jag minsann visa dom, nu ska jag göra barnförbjudna filmer". Men jag har aldrig planerat min karriär på det sättet. Det har inte handlat om att jag ska bevisa att jag kan annat än att spela prinsessa.
Gamla konflikter
Hon är oerhört tacksam över vad En prinsessas dagbok gjort för hennes karriär, men hon har inte låtit den rollen ha särskilt stor betydelse för fortsättningen.
- Jag har inte det här jobbet för att bli berömd, jag har det för att jag gillar det. Därför försöker jag också få så vitt skilda filmroller som möjligt. Jag trodde aldrig att det skulle gå så bra som det har gjort. Jag vet att en karriär har både toppar och dalar.
I somras såg vi henne som karatekickande agent i komedin Get smart. I Jonathan Demmes Rachel getting married spelar hon en drogmissbrukare som just kommit från behandlingshemmet. Hennes syster Rachel ska gifta sig och när Kym, som Hathaways karaktär heter, kommer dit leder det självfallet till att en mängd gamla konflikter flyter upp till ytan och grälen står som spön i backen.
- Jag träffade många drogmissbrukare under min research, säger Hathaway.
- Det var oerhört lärorikt. Jag var ju tvungen att förstå Kym, jag ville få med hela hennes historia, vad det var som fått henne att börja med droger och hur det nu skulle kunna gå för henne när hon blivit avgiftad.
Tar kontroll
Under året som gått har Hathaway varit nära att bli indragen i en maffig skandal. Hennes (numera före detta) pojkvän Raffaelo Follieri arresterades för bedrägeri och väntar nu ett långt fängelsestraff. Om detta vill Hathaway inte säga något, men hon är medveten om spelet mellan kändisar och press.
- Folk tar precis så mycket som man själv är villig att ge. Det är därför man måste se till att ta kontroll över det som skrivs om en, att man inte lämnar ut mer än man själv vill. För mig är Meryl Streep, som jag spelade mot i Djävulen bär Prada, den absoluta förebilden. Hon talar mycket och ofta, men ändå finns det en mystik kring henne. Publiken vet inte allt om henne. Precis så vill jag ha det.
Så jobbar vi med nyheter