En regim var egentligen inte alls förtryckande. Censur var större frihet än den vi hade i väst, tyngda av det kommersiella sladdret. En uniform var frihet från det oket att bestämma över sig själv. Samma var det väl med folkförflyttningar och arbetsläger. En förhöjd lycka för folket.
Så hördes vänsterargumenten på 1970-talet till försvar för regimerna. I dag är sanningen tydlig. Det brukar bli så när slöjorna faller, och apokalypsen uppenbaras.
Nåväl, egentligen var det den där logiken jag ville minnas när vad-som-helst kunde tolkas hur-som-helst. En slags extremrelativism.
Nu hände följande: Jag satt en kväll i bilen med min fjortonåriga dotter då UR sände "Feminist och troende" om den muslimska feminismen, eller vad man nu ska kalla den.
Sånt som för en utomstående syns kvinnoförtryckande är egentligen bara bra för kvinnan, menar Helena Benaouda som är ordförande i Sveriges muslimska råd och tidigare medlem i Feministiskt initiativ. Att hon är hänvisad till balkongen i moskén är exempelvis bara ett sätt att skydda kvinnans integritet.
Att muslimska kvinnor inte får gifta sig med en man från en annan religion är också bara en enorm maktfördel för kvinnan som då kan kräva att mannen konverterar till islam.
– Om det där är så bra som det påstås, sa min dotter i ljuset av instrumentpanelen, varför inte ha samma regel för mannen?
Att en kvinnas vittnesmål bara ska räknas som hälften av mannens försvaras även det som klockren islamfeminism då kvinnan ”lättare kan utstå det obehag som det innebär att vittna”.
Då undrar vi förstås vad FI säger om den logiken, där mannen anklagas för att ha misshandlat kvinnan. Ska även hennes blåmärken bara räknas till hälften?
Kvinnan ska ärva mindre än mannen. Det är också rättvist eftersom mannen behöver mer pengar...som familjeförsörjare. En imam i Malmö hörs predika (notera, detta är anno 2015): ”Muslimska män har rätt att ha sex med flickor de vunnit i krig mot de otrogna.”
Bara män kan vara imamer, för kvinnor har mens och är orena. Hijab och nikab, har jag också hört argumenteras, är frihet från förtryck. Kvinnan slipper exponera sin kropp.
När tonårsdottern sitter intill i bilen är det svårt att hålla emot. Finns något som helst kulturrelativistiskt försvar för detta? Låt höra i så fall.
En sak kan jag i alla fall säga, att jag kände väl igen logiken.