Konsthallen kommer att se ut annorlunda under vårens utställning som riktar sig till hörselskadade, synskadade och dövblinda. På golvet kommer reliefer att finnas för att de synskadade ska kunna orientera sig. De konstverk som ställs ut bjuder på kännbara inslag. Utställningarna vibrerar och luften rör sig. De utställda fotografierna kan man känna sig fram på.
Och det har inte varit helt enkelt att genomföra denna hängning.
– Det här är en pedagogisk utmaning. Jag har själv ingen erfarenhet av att ställa ut för dövblinda, hörselskadade eller synskadade. Vi har fått hålla en skurs med hela personalen inför utställningen, säger Konsthallens chef Hans Sundvall.
Det är tre utställningar som är taktila, alltså där intrycken överförs genom beröring. Det är sex konstverk av sju konstnärer som går under namnet "Kännbart" och med spännande inslag. Det finns möjlighet att ta plats i konstverken, som i den 700 år gamla stammen av en ask, som försetts med strängar och som det är möjligt att musicera på. Om man har förmågan.
I "Kännbart" är det mest hårda grejer. Mjukt blir det i andra avdelningen där Pilar de Burgos laddat upp med 101 mjuka tygdockor i samma storlek som hennes egen. Hon kallar sin utställning "Nature Morte".
Tygdockorna fyller nästan hela rummet och de ljusa dockorna ligger på en blodröd matta.
– Här kan man komma in och göra vad man vill med dockorna. Ta på dem, trampa på, lägga sig bland dem eller resa på dem. När du gör det får du fundera vad du gör, hur vi gör med andra människor. Vi väljer om vi vill döda, om vi vill hjälpa, om vi vill umgås, säger Pilar de Burgos som ägnat fem månader åt docktillverkning.
Det där med just 101 dockor är viktigt.
– Om det är 100 så är det liksom ett slut, 101 har en fortsättning.
Men det är inte bara tysta, mjuka dockor på en mjukt, rött golv. Ur högtalare kommer ljudeffekter. Dova påfrestande toner, men också keramik som krossas.
– Speldosan ska påminna om barndomen, som barn tänker man inte illa om människor. Speldosan har olika tempo, ibland sakta, ibland stressat tempo. Keramiken som går sönder står för evolutionen, går den framåt eller går den baklänges.
Dockorna i sig är viktiga.
– De är gjorda av tyg, lite tillbaka till gamla tider. De har min storlek och det är inga barn. Det är inte heller kvinnor eller män och har ingen ras. Man kan röra armar och ben på dem och ställa dockorna i olika position.
Pilar de Burgos utställning kallas installation, men den här gången blir hon inte ensam.
– Publiken får göra sina egna installationer av dockorna. Jag har bett Konsthallen att efter varje utställningsdag fotografera hur rummet ser ut.
Från de 101 mjuka dockorna blir det åter till hårda saker, fotografier som man kan känna motiven på. De har också koordinater och förklarande texter i klarskrift och punktskrift. Den utställningsdelen har namnet "Taktilt foto".
Under utställningstiden kommer det också att ordnas sidoarrangemang under utställningens tema.
– Det handlar om demokrati att göra utställningar också för dövblinda. Sedan är det också folkbildning om vad det innebär att leva med det handikappet, säger Hans Sundvall.