När Hanna Råman börjar arbeta med händerna har hon svårt att sluta. Under sina studier vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk för några år sedan blev det väldigt uppenbart. Dag övergick ofta i natt när Hanna var sysselsatt med sitt slöjdande.
Så är det fortfarande. Det är därför Hanna alltid har en skinnbit med sig som hon kan plocka fram för att tvinna till någonting användbart när hon får tid över.
Just mjukslöjd är någonting man kan ta med sig överallt berättar Hanna. Tvinna en snodd eller bereda ett skinn kan man göra medan man sitter på bussen eller är uppe på fjället.
– Jag gillar att pillra med smådetaljer och tycker det är jättekul att göra saker som tar lång tid, berättar hon.
Hon har gjort flera resor till Tanzania, som volontär för Women Education Projekt – ett lokalt demokratiprojekt för att öka kvinnors lärande. Det var under en av dessa resor som hon upptäckte att lokalbefolkningen tvinnade på samma sätt som hon. Hanna insåg också att hantverk är någonting som förenar människor oavsett var i världen man befinner sig.
Att det är ett språk utan ord.
– Man behöver inte kunna språk när man arbetar med händerna. Jag förstod inte deras språk och de förstod inte mitt men ändå förstod vi varandra när vi gjorde saker tillsammans. Det är det som är så häftigt, om man har sitt hantverk kan man alltid prata med varandra oavsett språk, säger hon.
Sitt stora intresse för slöjd kommer från hennes mammas moster Lisa Råman. Eller ”Mommo” som hon kallades. Lisa var allslöjdare som sydde kläder, snickrade möbler, knypplade spetsar och drog rötter. Blandade hårt och mjukt. Hanna menar att hon omedvetet påverkades av intrycken hon fick som barn och därför vill blanda materialen på samma sätt.
Inför det nya året går Hanna i djupa funderingar. Hon jobbar sedan en tid åt kyrkan i Vittangi där hon bland annat lär ut sina färdigheter till barn och ungdomar. Nu hoppas Hanna kunna fortsätta med det uppdraget samtidigt som hon utvecklar hobbyverksamheten till ett företag. Hanna ser det som en möjlighet att se om om det finns ett större intresse för hennes slöjd.
– Det skulle underlätta väldigt mycket när produkterna ska säljas och marknadsföras.
Hanna har alltid tyckt om att jobba med skinn. Smycken och rötter har kommit senare. Hon bereder själv renskinnen, något hon lärde sig på Samernas utbildningscentrum.
Beredningen tar ungefär ett år. Efter slakten på hösten försöker Hanna som regel ta hand om skinnet direkt. Genom att låta skinnet vara ute i extrem kyla och temperaturväxla hjälper det mjukgörningen för hand. Avhårningen tar mellan några dagar och upp mot en månad beroende vilket tillvägagångssätt hon använder. Med hjälp av vatten, snö eller kvävning i plats eller papp. Avslutningsvis ska skinnet tvättas och garvas, fettas och mjukgöras.
– När det handlar om naturmaterial så får man räkna med att det tar längre tid. Det är tjusningen för mig eftersom jag älskar att jobba länge med mina produkter, men det innebär att det aldrig går att ta betalt för varje arbetstimme. Produkterna hade blivit alldeles för dyra, säger Hanna.
Slöjdandet tar inte så stor plats men Hanna har insett att hon kommer att behöva någon form av företagslokal. Hon tycker det är viktigt att kliva upp på morgonen och fysiskt förflytta sig till en arbetsplats.
– Det räcker egentligen med att ha en lokal på gården som man går till varje dag, en markerad arbetsplats, säger hon.
Eftersom hon kommer vara ensam i sitt slöjdande är det viktigt att det får ta tid och att kunderna får kunskap om arbetsprocessen, då leveranstiderna varierar.
Hanna är medlem i en hantverksgrupp med sex samiska slöjdare som vill föra sina förfäders kunskaper vidare och skapa sameslöjd för dagens behov. Samtliga är utbildade inom sameslöjd och har stor erfarenhet av branschen dels genom utställningsverksamhet och genom marknadsförsäljning. Genom att blanda mjukslöjd med hårdslöjd vill hantverksgruppen visa på bredden inom sameslöjden och öka intresset för det samiska hantverket. Hanna känner av ett ökat intresse för det genuina hantverket och produkterna som tillverkats med själ och hjärta.
– Naturmaterial, tradition och förnyelse är hantverk för mig och det vill jag leverera utåt.
