Att öppna Ola Engelmarks bok Muttos är som att glänta på dörren till en grön, orörd sagovärld. Det första läsaren möts av är en trolsk panoramabild över nationalparken, tagen av författaren själv, där en brusande älv rinner ner genom den djupgröna barrskogen.
Det är ett mäktigt landskap som Ola Engelmark, docent i skogsekologi, bjuder på genom sina erfarenheter och intryck från nationalparken och i femton kapitel får läsaren följa i Engelmarks fotspår från hans vandringar och forskningsuppdrag i Muddus nationalpark.
Ibland inleds de av korta stycken där han delar med sig av tidigare minnen och anekdoter, allt från äventyrliga midsommarturer som slutat på Gällivare lasarett, till mer ofrivilligt spännande berättelser om misstänkt tjuvjakt.
Ola Engelmark berättar om skogsbränder, om människans påverkan på skogen genom avverkning, om andra som utforskat nationalparken, och hans egna betraktelser och funderingar över skogen och den ekologiska balansen varvas med berättelser från bland annat renskötare, arkeologer och biologer.
Ola Engelmark skriver själv att det inte är någon ”lärobok” han haft för avsikt att skriva. Men oavsett den ambitionen, blir läsningen för mig ändå i många avseenden väldigt lärorik.
Jag får veta att brandljud är skador i tallarnas bark som orsakats av skogsbränder, jag lär mig om skogsbränders inverkan på skogen och insekterna, läser om fornlämningar och får ta del av Engelmarks resonemang kring skogens nytta och dess långsiktiga bevarande.
I många stycken är detta en intressant och läsvärd bok, även om vissa textavsnitt är lite väl långrandigt faktaspäckade. Och jag kan också sakna en karta som pekar ut var i nationalparken Engelmark befinner sig under de vandringar han berättar om i boken.
Men det som genomsyrar hela denna bok är Engelmarks totala hängivenhet och smittande engagemang när det gäller den orörda gammelskogen, från minsta lilla insekt till de mäktiga överlevarna i form av åttahundraåriga tallar i nationalparken, och de många bilderna, framför allt de vackra och stämningsfulla bilderna tagna av Tor L. Tuorda och Thomas Öberg, bidrar till att ytterligare lysa upp boken.