När Leif Björk tog över som tränare hösten 2010 hade han aldrig sett en volleybollmatch i hela sitt liv. Framför sig på första träningen stod sex spelare. Av volleybollintresset som började byggas upp i byn i mitten av 1970-talet och senare nådde sin absoluta höjdpunkt fanns bara det här kvar. Sex spelare och en tränare som inte kunde någonting om sporten.
– Hur svårt kan det vara, ni vet hur man spelar volleyboll och jag kan se till att allt runt i kring fungerar, sa Leif till laget.
Tio månader senare spelade Glommersträsk/Lappträsk IF i division II. Till första matchen i Norsjö kom laget i felaktiga matchställ och Leif tyckte händelsen var lite pinsam. Det var mycket nytt att lära under den första tiden som tränare och fortfarande finns mycket kvar, speciellt när det gäller den speltekniska biten, berättar han.
– Det är en väldigt svår sport. Jag har hållit på i fem år och det känns som att det kommer ta 20 år till innan jag har förstått allt. Har man inte gjort det här så har man ingen aning, säger han.
Förra året var en milstolpe för klubben som då hade 50 aktiva. Volleybollfebern som startat i och med att Leif tog över nådde en svårslagen toppnotering i byn.
I år är siffran cirka 30 aktiva i Glommersträsk men också lika många i Arvidsjaur där Leif varit med och startat verksamheten under hösten.
– Vi har fått väldigt bra respons i Arvidsjaur. Framför allt är det många nysvenskar som börjat träna med oss, berättar han.
Leif är född i Järvträsk vid länsgränsen och uppvuxen i Arvidsjaur. Sedan 1990 har han till och från drivit företag och de senaste tio åren har han varit involverad i natur- och kulturreservatet Gallejaur. Nu extraknäcker han på förskolan i byn när han inte är volleybolltränare.
Tisdagar och torsdagar är det träning i sporthallen Flåsbodan i Glommersträsk, onsdagar och varannan måndag åker Leif till Arvidsjaur och sporthallen på Camp Gielas. Varannan helg är det matcher.
– Det är bara volleybollen som är verksam i sporthallen här i Glommers så vi får de bästa tiderna och kan vara här när det passar oss bäst, säger Leif.
Ifjol vann klubben division II och har i år en åldersspridning från sexåringarna som tränar i gruppen kidsvolleyboll upp till A-lagsspelarna. Den här säsongen har man dock valt att ha ett uppehåll med A-laget. Anledningen är att det ställs krav på spelarmaterialet om man ska lyckas genomföra en bra säsong.
– Ska vi spela i division II nästa år så blir det i samma serie som Stockholmslagen. Det blir snabbt stora pengar med tanke på resorna och det krävs att vi har minst 7-8 spelare som du kan lita på kommer att spela. Det dyker hela tiden upp sjukdomar som gör att man är känslig om man har ett litet lag, förklarar Leif.
Det är svårt för en så pass liten klubb som Glommersträsk/Lappträsk IF att hävda sig mot de större klubbarna i Sverige som har fler spelare att välja mellan. Norrbottenslaget har kvalat in för U17-SM i Göteborg i april och har ett samarbetsavtal med Skellefteå som innebär att de lånar tre spelare för att få ihop till ett lag.
Målet är att varje åldersgrupp ska få åka på cupspel minst två gånger per säsong. Då handlar det ofta om att korsa länsgränsen för Umeå och en resa på 50 mil tur och retur. Klubben har även varit på cupspel i norska Bodö och en tradition sedan 15 år är det årliga sportlovbesöket med lag från Ryssland.
Leif Björk har den här säsongen fått hjälp på tränarsidan av Anja Lindgren, något han är tacksam för. Hon har heller aldrig spelat volleyboll, men det spelar som sagt mindre roll i Glommersträsk.
– Spelarna åker på distriktläger och lär sig mycket av alla duktiga tränare som finns där. Är det bra övningar så får de visa de andra i laget. På Youtube finns hur mycket som helst som man kan lära sig om sporten och volleyförbundet har en hel träningsbank som man kan ta del av.
Brist på rutin gjorde att Leif i början av sin tränarkarriär inte såg när spelarna utförde vissa moment på fel sätt. Till exempel fingerslag. I dag har han blivit bättre på att hjälpa spelare som till exempel har tappat sin serv.
Vad är det som driver dig?
– Det är att se glädjen och utvecklingen hos spelarna. Det är svårt att beskriva, jag känner alla i Glommersträsk till namnet och det är en speciell känsla när någon som knappt kan hoppa plötsligt börjar flyga.
Hur stor del har du i klubbens framgångar?
– Det är inte helt och hållet tränaren det beror på hur duktig du kommer att bli, det beror på dig själv som spelare och hur seriöst du vill träna. Jag försöker se till att spelarna har roligt, det är viktigast för mig.
Plötsligt byter Leif ämne. Han får någonting drömmande i blicken.
–Tänk om vi kan spela U17 om fyra år. Då har vi tio spelare och två stycken är vänsterhänta, Vi kan ha Sveriges bästa lag, utbrister han.
