- Föreställningen handlar om vart vi är på väg - och det är åt helt fel håll om du frågar mig. Därför är jag rasande. Men sedan kan ju ordet "rasa" vara lite dubbeltydigt. Det kan ju också betyda att något håller på att rasa ihop.
Men du är inte bara arg, du är ju rolig också.
- Ja, humor är ett ganska effektivt sätt att nå ut. Jag tror att när man skrattar så släpper man garden och tar till sig saker på ett annat sätt.
Vad handlar föreställningen om?
- Det är en salig bladning, faktiskt. Allt ifrån dessa förbannade telefonväxlar där man får vänta ihjäl sig i kö till att vi snart är med i NATO utan att vi har bestämt det. Finanskrisen och det faktum att en direktör tjänar femtio gånger mer än en arbetare...jag menar, hur många bilar behöver en direktör? Han kan ändå bara köra en åt gången. Då är det ju bättre att femtio arbetare får råd att köpa varsin bil. Och...ja...sedan så förändras ju föreställningen eftersom. Rum för rasande är mer en form för hur det ser ut eftersom det kan dyka upp aktuella saker längs vägen. Men en del material är gamla godingar också.
Varifrån får du stoffet?
- Det gäller ju att hänga med i tidningar och tv. Och så använder jag helt enkelt sådant jag själv blir arg på. Det gör ju föreställningen ganska subjektiv dock.
Och så har du med dig Benneth Fagerlund som pianist. Du har nästan alltid med musik i dina föreställningar.
- Det är kul att skriva låtar. Lite som att lösa sudoku - man vet när det är klart. Prator blir ju däremot aldrig färdiga.
Men, handen på hjärtat, blir du aldrig trött på att uppfattas som bitter?
- Nej, hör du - bitter och förgrämd vill jag inte vara. Då är man ju inte kul längre. Däremot förbannad. Det tycker jag att man kan vara.