Guillou tröttnar på Hamilton i sista romanen
BOKMen inte om det gäller din dotterJan GuillouPiratförlaget
Foto:
Och precis som i den förra boken, Madame Terror, ger sig Hamilton i kast med kriget mot terrorismen.
Fast efter de tidigare böckerna har Hamilton hamnat i trubbel. Han har en livstidsdom för mord i Sverige, är eftersökt av USA eftersom han sänkte en av deras ubåtar i Madame Terror - och annat smått och gott.
De enda som verkar gilla honom är ryssarna och därför bor han i St Petersburg. Fast ryssarna vill tvinga honom att göra det han är bäst på - att döda folk.
Så Hamilton får ta tjuren vid hornen och försöka bli kvitt sin livstidsdom i Sverige.
Det lyckas förstås, via en del rättsliga turer, och under processen blir han bekant med Eva Tanguy på säpo, som är kompis med hans gamla kompis och journalist Erik Ponti.
Fast det bär sig inte bättre än att säpochefens dotter kidnappas av en arabisk prins, efter att Kvällspressen pekat ut henne som valkyrian som jagar araber. Och eftersom svenska myndigheter är helt inkompetenta får Hamilton och hans polare klara skivan. Ja, det lilla flickebarnets pappa, Pierre Tanguy, är ju förstås före detta främlingslegionär och rätt bra på att döda han med.
Guillou använder boken för att diskutera det pågående kriget mot terrorismen och hur det påverkar samhället.
Det gör han med sedvanlig effektivitet. Guillou belyser att kriget mot terrorismen och de metoder som används är något vi alltför sällan bryr oss om, så länge vi inte själva drabbas. Och det är en viktig debatt som Guillou lyfter - ibland med en ganska underhållande, raljant ton.
Däremot känns Hamilton trött. Eller snarare - Guillou verkar trött på Hamilton. Omsorgen om karaktärerna är inte densamma som tidigare och handlingen känns mer som en förevändning för att få diskutera de frågor som rör sig i tiden.
Och jag blir rätt trött på boken efter ett tag och ibland undrar jag om Guillou inte driver med läsaren. Upplägget påminner för mycket om alla dessa filmer med goda hjältar och klantiga skurkar som producerats i Hollywood - för Hamilton och hans polare är ju så där klanderfritt skickliga medan araberna som håller den lilla flickan fången är löjligt klantiga. Ja, det var förresten inte ens araber som utförde själva kidnappningen.
Och slutet... Ja, Guillou har själv sagt i intervjuer att han vill skriva litteraturhistoriens lyckligaste slut.
Frågan är om det inte är ett av de smörigaste.
Så jobbar vi med nyheter