Konsert
NISSE HELLBERG
Beach Party, fredag, 20.00
Nisse Hellberg sa till NSD i fredags att han söker Elvis legendariska sväng. Det svårt att bedöma om han lyckas eller inte eftersom Elvis dog innan jag föddes. Eller rättare sagt: om han lyckas komma nära - till Elvis nivå är det naturligtvis omöjligt att komma. Men så jäkla långt ifrån kommer inte Hellberg. Det är grymt bra driv i sina stunder, trots att rockabilly egentligen låter som dansband fast dubbelt så snabbt.
Hellbergs band har klassisk rockabilly-sättning: gitarr, trummor och den för genren så viktiga ståbasen. Basisten Affe Östlund lyfter också många av låtarna med sitt frenetiska strängsprättande. I de snabba numren, som Kul att Ses Tack och Adjö, får han arbeta så svetten dryper i kvällssolens sista strålar.
Samma låt bjuder också på ett fantastiskt surfgitarrsolo i sann Dick Dale-anda signerat Janne Lindén. Jag älskar surfgitarrsolon. De är så otroligt korta och intensiva, och därmed sällan improviserade. Ett gitarrsolo ska vara rakt och intelligent. Välplanerat. Improviserar man måste man besitta ett gitarrgeni likt Hendrix för att det ska låta bra. Lindén spelar istället exakt likadant som på skiva, precis som det ska vara.
Havet ligger bara 100 meter från scenen. Varför måste Östersjön ha så töntigt låga vågor?