Pjäsen har namnet "Malmens väg". Det låter kanske som en tråkig lektion i gruvhistoria, men det är något helt annat som Kirunabon och gruvarbetaren Petri Tuominen skrivit: ett surrealistiskt drama om Norrbottens modernäring.
Pjäsen utspelar sig under jord med människor i rollerna som Gruvan, Marknaden, LK, Smådjävlarna, Rosten, Naturen, Fotografen och några till.
– När jag fick förfrågan om att regissera pjäsen så trodde jag det var någon sorts historisk skildring av malmbrytningens historia fram till idag. När jag fick manuset var det något helt annat och jag blev så glad, säger regissören Håkan Starkenberg.
I veckan har repetitionerna startat och manusförfattaren Petri Tuominen dröjer med svaret på frågan om vad pjäsen egentligen handlar om. Efter en stunds fundering säger han:
– Gruvan är en kvinna och liksom en maffiamorsa. Hon föder söta barn med högt marknadsvärde som Marknaden sedan kommer och hämtar. Sedan finns där också Veikko, men han misslyckas i försöken att förföra Gruvan.
– Vi fastnade för Petris färgstarka, mustiga och lekfulla språk, säger Carina Henriksson, teaterchefen.
Det var en tävling om bästa manus och Petri Tuominen beskriver hur han väntade innan han skickade in sitt vinnande bidrag.
– Två dagar innan deadline kom allt på en gång, alla karaktärer. Jag satt uppe hela natten och skrev. Sedan fick jag uppfostra karaktärerna och det var jobbigt. De började leva sitt eget liv och blev stökiga så en del fick jag ta bort.
Även om denna gruvhistoria kläs i en surrealistisk scendräkt, så understryker Petri Tuominen att den grundar sig på verkligheten. Han är själv gruvarbetare och har arbetat i Kirunagruvan, i Viscaria, i Vitåfors, i Aitik, i Laisvall och i Balangen.
– Pjäsen har en verklighetsförankring, men den kommer att överraska publiken för den är något utöver det vanliga. Det blir mycket skratt men också en allvarlig underton, säger regissören Håkan Starkenberg.
– Det är som ett kammarspel. Alla är beroende av varandra, inget fungerar om inte all är med. Sedan återstår bara rosten, allt blir ju rost och det är ju LKAB:s slutprodukt, säger Petri Tuominen.
Även Rosten gestaltas på scen och då av dansaren Lisa Hennix Raukola. Hur dansar man rost?
– Jag tänker på döden, det förgängliga, säger hon och tar några danssteg.
Pjäsen "Malmens väg" är Tornedalsteaterns stora satsning jubileumsåret 2016. Teatern fyller 30 år och pjäsen kommer att spelas också utanför Tornedalen.
– Arbetet med pjäsen har pågått i tre år. I projektet har vi lyckats få alla kulturinstitutioner att medverka, som Norrbottensteatern, Norrbottens museum, Dans i Nord, Norrbottensmusiken, Filmpool Nord och även Luleå tekniska universitet, säger Carina Henriksson.
– Det som inte kan berättas på scen försöker vi belysa på annat sätt på respektive ort där vi spelar. Det finns mycket kraft att hämta i länets institutioner, säger projektledaren Regina Veräjä.
Pjäsens publik förflyttas till en underjordisk miljö, i en tidlös gruva skapad av digitala kulisser med ljusspel.
– Det blir en virtuell gruva med suggestivt ljus och surrealistiska kostymer. Det blir inga LKAB-hjälmar, säger regissören Håkan Starkenberg.
Han har mött olika inställningar till det som beskrivs som Norrbottens modernäring.
– Alla har olika förhållningssätt. En del anser att Norrbotten kan klara sig utan gruvor, andra att det är just gruvverksamheten som byggt Norrbotten. Det är starka känslor och det är spännande. Pjäsen tar inte ställning och ger inga svar.