Ibland har konsten en förmåga att klargöra, sudda bort det oväsentliga och lyfta fram det viktiga, det som dolts där någonstans i skymningslandet.
Jenny Nordmark har burit in ett antal nätkorgar i Konstakademien i Stockholm. De är fyllda av gråberg från Malmfälten. Det som blir över när malmen har anrikats. Korgarna får omge Nike, segergudinnan i den grekiska mytologin, mitt i den pampiga entrén.
Nike är inte ensam och kontrasten är påfallande mellan dessa klassiska konstverk och de fem metalltrådskorgarna med gruvornas gråtrista innehåll.
Men även om kontrasten är påtaglig, så finns det beröringspunkter mellan gråberget och konsten som fyller Konstakademien och andra museer i huvudstaden.
Gråberget är det värdelösa som blivit över när malmen förädlats och sålts. Gråberget får Malmfälten behålla, lägga på hög, men vinsterna för den sålda malmen tar vägen söderut. Under åren har en del av vinsterna blivit till konst i bankirers palats.
Jenny Nordmark från Kalix vill med sitt gråberg i Konstakademien visa på just fördelningspolitiken, hur vinsterna från skogen, malmen och vattenkraften förs från skoglänen, malmfälten och älvdalarna. Hon visar hur det blir om gråberget i stället skulle skickas till Stockholm.
På Blockhusudden på Djurgården kan vi se vad det blivit av en del av Malmfältens gruvvinster. Där byggde bankiren och finansmannen Ernest Thiel sitt palats, ritat av Ferdinand Boberg som bankirens eget konstmuseum.
Thiel blev rik på Lapplandsmalmen och han köpte mycket konst. Han var också mecenat, gav regelbundna ekonomiska bidrag till flera konstnärer, däribland norrmannen Edvard Munch.
Pengarna kom från Norrbotten, så egentligen skulle väl dessa Munch-tavlor och andra stora konstverk i Thielska palatsen flyttas till det länskonstmuseum som ska byggas i Kiruna. Staten äger ju den Thielska konstsamlingen. Krigsbyten brukar ju återkrävas. Kan vi inte kräva tillbaka LKAB:s vinster som blev konst?
En lämplig betalning för en uppsättning konst från bankiren Thiel är ett års gråbergsproduktion vid LKAB och Bolidens Aitik-gruva. Jenny Nordmark har räknat ut att 2012 års gruvproduktion gav gråberg motsvarande 5 kubikmeter per svensk. Stockholmarna kunde då få sin andel, 4,5 miljoner kubikmeter.
Jenny Nordmark vill att Stockholm inte bara ska gotta sig åt framsidan av den lappländska gruvnäringen. Huvudstaden förtjänar också sin del av baksidan och med sitt konstverk visar hon det.
Konsten klargör det som hållits i dunkel och därför är konsten nödvändig också när det handlar om politik.