Nej publiken sviker inte Drömspelet ... de väljer att göra annat i stället! Publiken har inget emot Sven Wollter, Drömspelet, Norrbottensteatern eller Riksteatern och har heller inget emot August Strindberg vad jag vet. Den är intresserad av det den är intresserad av.
När jag läste debattinläget av Sven Wollter blev jag aningen ilsken – där han talar om att ”man har gett upp för en myt”. Som ideellt arbetande teaterföreningsmänniska tycker jag att jag har fog för att bli upprörd när en skådespelare av hans rang ger sig på dem som sliter och drar för att få folk till teatern, såväl de med lön, som vi ideellt arbetande, som brinner för scenkonstens värde.
Vi annonserar, delar ut flyers, gör ”attacker” via Facebook, sätter upp affischer, mailar medlemmarna och påminner om våra föreställningar. Vi delar ut fribiljetter till skolelever, som inte kommer. Vi samarbetar med en mängd organisationer för att överhuvudtaget ha råd att få hit professionell scenkonst.
Vår teaterlokal är oftast inte ens halvfull, men när någon revygrupp kommer till samhället fylls lokalen snabbt helt och så även när ortens revygrupp med amatörer spelar sina föreställningar.
Vid årsmötet i teaterföreningen svarade en av medlemmarna på min fråga om vad de önskar inför hösten. ”Något roligt, vi behöver få skratta – det finns så mycket elände i världen överallt". Det är en teaterbesökare som alltid kommer till allt, från komedier till drama.
Vi har bokat 50 biljetter till Drömspelet och personligen ser jag fram emot att få se föreställningen, som jag förstått är såväl tänkvärd och vacker. Just nu skulle jag vilja sälja alla våra 50 biljetter. Hittills har jag sålt 17 och nästa onsdag är sista försäljningsdag. I höstas inför La cage aux Folles sålde vi slut på 40 bokade biljetter på direkten. Marknadsföringen för den var inte annorlunda utformad än för Drömspelet.
Vår långa mörka vintertid är nu till ända och vi norrbottningar börjar vända ansiktet upp mot solen igen. Det är inte så konstigt att teaterlokalerna lockar mindre nu. Norrbottensteatern har lång erfarenhet av publiktillströmningar, liksom vi ute i periferin och den glesaste av glesbygd.
Om man vill göra något kreativt av alla diskussioner – tillsätt en grupp som utformar en vetenskaplig regionomfattande enkät om vad scenkonsten har för värde i människors liv. Det kanske redan finns något sådant som inte jag sett.
Men sluta att göra några inställda teaterföreställningar efter påskhelgen 2015 till en stor och märkvärdig sak.