Gladpunk med budskap roar
De Lyckliga Kompisarna är tillbaka. Nya låtar är under produktion, lika tralliga som vanligt, och de struntar fullständigt i folks krav på förnyelse. I går spelade polarna på Piteå dansar och ler.
Trallpunkare som kom tillbaka. Roger Reinstam, Jouni Haapala, Martin Hellgren och Fredrik Åberg utgör De Lyckliga Kompisarna. Igår spelade de på PDOL, deras enda konsert i sommar.
Foto:
Euforiskt, men alltid eftertänksamt. Med en lika stor dos humor som politik debatterade bandet stora samhällsaktuella frågor som det stundande EG-valet och skeva skönhetsideal. Det var allvarlig, men lättsam punk. Det var trallpunk i dess renaste form.
Efter fyra album och en monsterhit i Ishockeyfrisyr blev allt turnerande för mycket. Bandet splittrades 1997. Men de kom tillbaka. Förra året spelade de på en rad festivaler och började skriva nya låtar. De hade hittat lusten igen.
Bättre organiserade
- Ja, och blivit bättre på att styra upp saker. Det är svårt att hitta tid när man har barn, så Jouni har fått titeln kapellmästare och är den som håller ordning på rep och sånt. Han ringer och väcker oss på morgnarna, säger sångaren Martin Hellgren när NSD träffar bandet innan spelningen på Piteå dansar och ler.
Återföreningar brukar i regel generera sågningar. Martin Hellgren har heller inga förhoppningar om något annat när deras kommande album släpps till hösten.
- "Åh , fy helvete vad dåligt kommer det kommer att låta! - så säger folk alltid när band återförenas. Men det viktiga är att vi själva gillar skivan, säger han.
Det är samma gamla DLK, säger trummisen Jouni Haapala. Inga stora musikaliska förändringar har gjorts. Fortfarande lika glatt alltså.
"Det ska vara skojigt"
- Det är inget vi vill ändra på. När jag går på en spelning vill jag att det ska vara skojigt och gött, inte att gitarristen står still och kollar ner på dojjorna, säger Martin och nämner en motsats i Eskefeurat, ett av hans favoritband.
Också viljan att förändra är minst lika stark som förut. Kanske starkare. Men att bara stå rakt upp och ner och agitera om att krig är dåligt är inte DLK:s melodi. "Vi vill bara spela så fort som möjligt och supa så mycket som möjligt", skämtar MartinHellgren, men blir sedan allvarligare.
- Förebilderna är Tage Danielsson, Povel Ramel och Evert Taube. De fick fram viktiga saker samtidigt som de var fantastiska underhållare.
Nervositet ger adranalin
Stadsfestivalspelning i kväll inför en troligtvis stor publik. Hur känns det?
- Jag är nervös, men det är jag jämt! Och det omvandlas ju till adrenalin efter ett tag, säger Martin Hellgren.
Vilken är dagens hockeyfrilla?
- Stekarfrillan. Den där bakåtslickade som brats har, säger Jouni och Martin instämmer:
- "Finanskrisen påverkar bara de som har jobb, men det har ju inte jag", sa en brat i tv nyss. Det är rent ut sagt förjävligt.
Så jobbar vi med nyheter