Titeln på denna 80-åriga jubilar bytte 1979 från Husmoderns köksalmanack, till bara Köksalmanack, och kanske husmödrarna också var utdöda på den tiden, och alla började leva på mikromat.
Medan husmodern på sin tid faktiskt inte bara saltade och syftade, förlåt syltade och saftade, så stod hon framförallt för hushållningen i hemmet. Debet och kredit skulle gå ihop, och köksalmanackorna för några årtionden sedan hade ofta jämförande tabeller över vad saker och ting borde kosta, och vad man kunde spara in på.
I ett hem idag så är det fortfarande ofta(st) husmodern som både handlar och lagar maten, men skillnaden är att båda förvärvsarbetar och det inte finns tid till långkok eller att ta vara på rester. Ett spartips i denna utgåva är att inte använda så mycket flingsalt...
Köksalmanack 2013 försöker stå på flera ben samtidigt och har både middagsförslag som tar tid att laga, som t ex osso buco, (dock saknas receptet..) och hemlagad korv, jämsides med snabbmat som gratinerade fiskbullar (hm), men det märks att redaktionen inte riktigt vet eller kan bestämma sig för vilken matfilosofi man vill ha.
Almanackan har flera krönikörer (varav samtliga ger ut böcker om mat på något Bonnierägt förlag), med Mats-Eric Nilsson som det tyngsta namnet och förespråkaren för rena råvaror. Men recepten i almanackan är fyllda av köttbuljongtärningar, och hälld grädde över färdiga ingredienser, eller av sockersprängda bakverk.
Och "En god köttbit"? Behöver jag hjälp att lista ut att det är det jag ska ha till middag en söndag?
Köksalmanackan 2013 är inte sämre än den varit de senaste åren, men det man verkligen missat detta jubileumsår är att ta vara på retrotrenden. Det är endast omslaget och Elins Ek hyllningskrönika till tanten, som verkligen knyter an till jubileet. I övrigt är det mattidningslayout och dito tänk som framförallt formar almanackan.
Månadsuppslagen ter sig som en blek gisslan mellan thailandrecepten och grilltrenden. Sverige har en väldigt tydlig matkultur under 1900-talet, och en liten exposé över åtminstone några av de årtiondena hade nog glatt mer än en retroälskare än undertecknad.